En ytterligare SMWS-buteljering att skriva provnoter på. Som så ofta har det inte blivit av förrän enbart de sista dropparna i flaskan återstår - flaskan har inte stått öppen så länge, men viss oxidering kan ha skett.
Färg: halm till guld
I doften: mineraler . Blöta klippor, tång, sjögräs. Skaldjur. Ordentligt syrlig, om inte vinäger så i alla fall vinägrett. Röken finns där, men bakom det syrliga. Floral - ljung ligger förstås nära till hands när det kommer till Highland Park och Orkney. Små aningar av kokos och vanilj, men det finns inte mycket sötma här - det syrliga, maritima dominerar. Inte en doft för någon som är ny till whisky, men belönande för oss som tilltalas av denna lite råa, ruffiga stil.
I munnen: Lik doften. Föreställer mig vinägrett rinnandes över klipphällar och sjögräs. Oljigt, trögflytande, alkoholen fint integrerad men dricks med små sippar. Ljung, mynta, lime. Kokta musslor? Rök från en brasa med ljung och vedträn på klipphällen.
Med vatten (rejäl mängd): fortsatt lutar balansen åt det syrliga, mineraler, kokosflarn från doften tar nu lite mer plats. Lakrits. Fiskbuljong. Omogna päron? Lite vaxiga toner, polerade bestick? Lime och vinägrett tar fortfarande mycket plats. Mineraler, rök och ljung i en ganska lång eftersmak.
Sammantaget en härligt ärlig, rak och lite lätt vrickad Highland Park, fjärran från de mer sherrylagrade varianter destilleriet själva brukar släppa. Passar som handen i handsken i SMWS-smakprofilen ”oily and coastal”. Inte för alla, inte för alla dagar - väldigt intressant, men med tid och vatten också god.
Poäng: 86-87p.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar