SMWS 63.86 Glentauchers 19 år, ”Just immerse yourself”

Glentauchers - Speyside, viktig ingrediens i Ballantines. 15-åringen lanserades för några år sedan, i övrigt rätt anonym som single malt - som vi vet behöver dock detta inte alls säga något om dess kvalitet. Det enda som kan sägas sticka ut för Glentauchers är att produktionen drivs traditionellt, utan större grad av automatisering - detta för att skapa möjlighet för ägargruppens anställda att pröva på grundläggande aspekter av destillering.

Denna SMWS-flaska köpte jag på nedsatt pris på sommarrea 2022 - 935 kronor fick jag betala för denna 19-åring. Ett och ett halvt år senare kan man antingen beskriva det som ett osannolikt fynd, eller beklaga sig över hur orimliga dagens priser har blivit.

SMWS 63.86 Glentauchers 19 år, ”Just immerse yourself”

Destillerad 2002, lagrad på en 1st fill bourbon barrel

Styrka 51,4 procent. Pris på SMWS sommarrea 2022 var 935 kronor.

Färg: guld

I doften: äppligt - inte ungdomligt, sådär äppelkart-råspritigt, utan moget åt äppelkompott. Åldern märks också i att eken givit en lätt pepprighet, och där bakom fint vaniljsocker. Diskret av mandarin och torkad mango. Härligt också av honung, valnötsbröd, och till sist dammiga böcker.

I munnen: äppelkompott övergår i honung och smulpaj med ett topplager med söt citron. Spännande nog ändå inte alltför söt - äpplena har en balanserad syrlighet och det finns lite rivig ingefära ihop med pepparn. Fatet har buteljerats vid en bra tidpunkt - smaken är intensiv, men vrålar inte utan ger plats för alla nyanser att titta igenom. Äpplen, apelsinskal, honung och smulpaj hänger i till ett långt avslut.

Med vatten: för ovanlighetens skull upplever jag styrkan som perfekt innan vattning, men i utforskandets tjänst häller jag ändå ner en knapp tesked i det halvtomma glaset. Upplevelsen blir lite stramare, sötman blir mer gräddig. Mjukare, mer viskande. Vitt vin, citronmousse. Äppelkompotten fortsatt närvarande. Jättegott, nu lite mer ”quaffable”, men tappar lite av sin komplexitet.

Sammantaget en whisky helt i min stil. För att vara ett first-fill-fat så har varken eken eller sötman tagit överhanden, utan bara fått destillatet att vackert mogna. Det enda som egentligen saknas är sekundära lagringstoner - jag hade gärna sett mer av de där dammiga böckerna. Å andra sidan hade fler år på fat sannolikt gjort att smakerna förmedlats med lite mindre oumpf och kraft.

Poäng: 89p. Då med en restriktiv bedömning.