St Bridget’s Kirk batch 2 20 år

Det är mycket som har blivit dyrt på sistone, i dessa kris- och inflationstider. Whisky har också ökat snabbt i pris, men den utvecklingen har pågått en långt mycket längre tid. Särskilt märks det på whisky med lite mer ålder. Whisky uppåt 18 år känns numera som en lyxvara, för att inte tala om whisky över 20 år som allt mer sällan ryms inom min budget. 

Det är trist, tråkigt, och man undrar om folk kan vara på väg att tröttna. Frågan är då om det blivit ett alternativ att titta bortom single malt-kategorin. I nördkretsar verkar blends vara på uppgående - kanske inte vanliga standardblends, men mer småskaliga saker på 46 procent och uppåt, liksom blends med lite ålder eller som buteljerats längre tillbaka. I Sverige kanske det tydligaste exemplet är kanadensaren JP Wisers 23-åring på cask strength för mindre än 700 kronor.

I skuggan av single malt ökar också utbudet av blended malts. Compass Box i synnerhet, men även flera andra oberoende buteljerare bidrar till att kategorin växer. Och ibland är priserna betydligt billigare än för single malt med motsvarande ålder.

Idag är det dags för just ett sådant exempel. Gregor Hannah, bakom oberoende buteljeraren Lady of the Glen, har tidigare i år lanserat blended malt-serien St Bridget’s Kirk (namnet kommer från en kyrkoruin i trakterna av där deras whisky buteljeras). Ganska nyligen släpptes batch 2 - det är tre orökiga malter från Highlands, Speyside och Islay (enligt en källa på nätet ryktas det om att vara Bunnahabhain, Glenturret och Glenfarclas, hur det nu må vara får vi nog inte veta). De har legat tillsammans i en sherry butt (enligt en källa ca tio år), men där hela fatet inte verkar ha gått till denna buteljering (andra delen/halvan ska ingå i batch 3 enligt Malt Reviews färska intervju med Gregor Hannah).

 

 

St Bridget’s Kirk, blended malt, batch 2 20 år
Styrka 45,1 procent, naturlig färg och ej kylfiltrerad. Pris 1165 kronor.

Färg: mahogny

I doften: tydliga sherryfattoner i form av fikonmarmelad och cola-gelégodis. Vanilj, svartpeppar och torkade örter, citronsaft - det senare matchar fint de mörkare tonerna. Lätt av sjögräs. Åldern märks i form av läder och dammiga böcker.

I munnen: Härligt oljig munkänsla. Sherryn dominerar inledningsvis - syltiga björnbär, rabarber och jordgubbar, farinsocker, fruktkola, sötlakrits. En massa gelégodis igen, läder igen, citronsaft igen. Den lätta sältan och oljigheten får mig att tänka på en bra Old Pulteney. Lätt pepprig i eftersmaken och torkar lätt i gommen.

Med vatten: Munkänslan fortsatt oljig, men lite mjukare och saftigare. ljusare, lite mer av röda bär. De härliga tonerna av gelégodis lyfts fram ännu mer. Tydligare äldre nu med toner av gamla polerade trämöbler och metallbestick. 

Sammantaget: en bra blandning av destillat, tydlig men balanserad lagring på sherryfat, och där åldern fått komma till sin rätt. Snyggt whiskyhantverk av Gregor Hannah och Lady of the Glen-gänget. En given köprekommendation för priset.

Poäng: 90p.

SMWS Craigellachie med Slainte 18/8-2022

 

1 44.136 Craigellachie 2004, 16 YO, “Who’s been in the biscuit tin?”, Refill Bourbon barrel, 208 btls, SMWS - 55,6% (J,O & V)

I doften: malt, ruffiga bensinångor, flädersaft, lime... underbart.

I munnen: söt malt, ruffigt men lite mjukare i munnen. Söt citron. Uttorkande i munnen.

Med vatten: likt ovan, mycket maltsötma, ruffigheten i bakgrunden. Mums. Kvällens vinnare enligt gruppen.

2 44.150 Craigellachie 2005, 16 YO, “Salting and pickling”, 2nd fill bourbon hhd, 231 btls, SMWS - 59,5% (Spicy & Dry)

I doften: honungsvax, lite torrt, gröna vindruvor med lite skaltanniner. Och, jo faktiskt, som namnet antyder - något salt och picklat.

I munnen: väldigt fylligt - mycket sötma, mycket malt, en härligt sälta, en lätt torrhet på tungan. Mums!

Med vatten: rundare, lite beskare, druvtanninerna från doften. En av mina topp 2 idag.

 

3 44.140 Craigellachie 1992, 14 YO “Spiced cranberry chutney crackers”, B. hhd/2nd fill PX hhd, 198 btls, SMWS - 63,2% (S & Sweet)

I doften: mango chutney - bra namn igen. Sälta, lätta sherryfattoner.

I munnen: lite mer sherry nu i mixen, men fortsatt fint integrerat. Gifter sig bra med det lite skitiga destillatet.

Med vatten: Lite mer citrus och sälta, ljusare, men behåller en lite bärig ton. Pepprig eftersmak. Igen, mycket bra.

4 44.107 Craigellachie 2002, 15 YO “Cinnamon scented syrup”, B. hhd/2nd Red wine barr., 272 btls, SMWS - 58,8% (D, R & D F)

I doften: vanilj, peppar, rätt kryddig. Torrt. Jo, kanel också.

I munnen: mer av vinfatet, mix av röda och blåa bär. Det ruffiga destillatet, åt bensinångor igen. Mycket bättre i munnen än i doften, men det är nog den svagaste i gänget, vilket några håller med om.

Med vatten: lite mjukare och rundare, men i stort lik.

 

5 44.142 Craigellachie 2006, 14 YO, “A Mediterranean feast”, B. hhd/Ref. Moscatel barr., 242 btls, SMWS - 62,3% (D, R & D F)

I doften: mer malt igen, ruff, päronsaft. Jordig, lätt sälta.

I munnen: mer av vitt vin, jord igen, kola, sälta... Mmm, moscatelfat brukar verkligen funka bra i min gom.

Med vatten: lite torrare, härlig citrus och vitt vin. En av mina topp 2.

 

6 44.153 Craigellachie 2007, 14 YO, “Curiously crazy!”, B. hhd/1st fill PX hhd. 263 btls, SMWS - 58,6% (D, R & D F)

I doften: tydligare sherry. Choklad

I munnen: väldigt söt, men dieselångorna finns där. Pepprigt avslut.

Med vatten: ljusare, mer citrus.

Sammantaget: hög klass. Craigellachie kokar karaktärsfull sprit, och SMWS har uppenbarligen lagrat den på bra fat.

 

 

Whiskykalendern #1 Glen Scotia

Jag har samlat på mig en del Glen Scotia (ni vet, det där Campbeltown-destilleriet som man fortfarande relativt lätt kan köpa buteljeringar av). Men det här är något speciellt. Det är Whiskykalenderns första buteljering, av Klaus Bitchnau, som räddade whiskysverige från uttråkning under pandemin (och som fortsatt driver Whiskykalender-klubben på ett alldeles föredömligt vis).

Klaus är lite av en gottegris, och gillar sötma i sin whisky. Inte så förvånande då att han la beslag på ett portvinsfat (ruby port pipe) som sin första klubbuteljering. Även jag, mr ex-bourbon-guy, tyckte om denna direkt (första gången var det Klaus som bjöd på ett fatprov, i samband med en lanseringsfest av Ingvar Röndes ”Malt Whisky Yearbook” i Malmö 2020). 

Nu när flaskan är på sista upphällningen är det hög tid att skriva mina smaknoter.

Whiskykalendern No:1 Glen Scotia
Fat 19/660-9, ruby port pipe. Destillerad november 2012, buteljerad november 2020.
55,3 procent. Kostade 800 kronor vid klubbsläppet.

Färg: bärnsten 

I doften: söta frukter, marmelad. Både fikon, björnbär och apelsin. Och lime, eller en glimt av campbeltownsk't sjögräs? Väldigt moget för sin ringa ålder. En kryddpuff av chilipeppar signalerar dock om att det varit ett aktivt fat. Mycket inbjudande.

I munnen: silkesmjuk start i munnen, med samma breda blandning av frukt och bär i marmeladform. Nu också vaniljtoffee, honungskakor (ja nog är det Klaus som valt fatet alltid!). Chilikrydda följer sedan, liksom lite peppar i eftersmaken, men inga tendenser till att bli torr. Normalt brukar jag vilja vattna så här stark whisky, men även om det finns ett visst alkoholbett så är detta väldigt njutbart på fatstyrka.

Med vatten: på ett positivt sätt lite mindre kraftfull - lättare nu att ta ordentliga sippar! Saftigt, lätt oljigt, åter lime-sjögräs. Chilin har blivit mildare, ersatt av en angenäm apelsinbeska. 

Sammantaget: en underbar mix av söta frukttoner från port-fatet och det lite ruffiga, maritima Glen Scotia-karaktären. Uppfattas äldre än sin ålder. Ordentligt kraftfull utan vatten, men ändå väldigt angenäm. Nedvattnad farligt lättdrucken. Bra gjort Klaus!

Poäng: 89p.

Kilkerran 8 år CS 2021

Nästa Glengyle/Kilkerran till rakning - förra årets 8 år cask strength. Det är andra årgången denna kommer lagrad på sherryfat (first fill oloroso), efter de inledande batcherna på ex-bourbon. Och sista gången åttaåringen kommer i den gamla avlånga flaskan, för den som nu bryr sig om sånt.

Provningen gjorde jag på de allra sista dropparna i flaskan, så jag har haft gott om tid att bekanta mig med denne. Jag placerar den i kategorin "funky sherry", en kategori som för mig kan växla mellan jättebra till dålig. Jag har helt enkelt svårt med gummi- och svaveltoner om de blir för påträngande. När jag sträckt mig efter en sherrybalja så har denna sällan varit förstaval, och det har tagit tid att nå botten. Tiden i flaskan har tyvärr inte hjälpt så mycket heller. 

I slutet blandade jag ut denna 50/50 med bourbonlagrade Kilkerran Open Day 2020, som jag provade senast. Det funkade faktiskt bra, svaveltonerna blev lite mer diskreta och ex-bourbon-smakerna gjorde hela upplevelsen lite mer lättdrucken. Klart sugen på att blenda mer!

Kilkerran 8 år CS 2021
Lagrat på first fill olorosofat, 56,9 procents styrka, 768 kronor när den släpptes på bolaget förra året.

Färg: mahogny

I doften: angenäma sherryfattoner inledningsvis: torkade fikon, russin, salt kola, apelsinskal. Bröd och nötter. Lätt vanilj. Tyvärr också en del svavel och lite för intensiv vitpeppar.

I munnen: konsekvent med doften - fikonen nu som marmelad med precis lagom sötma, men sedan kommer tändstickorna och svaveltonerna, som dessvärre är mer framträdande i munnen. Det är lite för mycket för mig. Apelsin, choklad och malt kämpar emot i den långa eftersmaken.

Med vatten: mer vanilj, likt en härlig vaniljkräm. Pepparn backar, mer angenäma kryddor som muskot. Har kanske svaveln backat lite i doften? Tyvärr inte så i munnen, även om texturen nu är underbart krämig. Mer tydligt nu en Campbeltownwhisky med maritima smaker och sälta. Citrus möter sjögräs. 

Sammantaget: om det inte vore för de svaveldoftande tändstickorna så hade detta varit en riktigt bra sherrylagrad Kintyre-whisky, med gott om karaktär trots enbart first fill olorosofat. Men det har inte varit många dagar jag varit sugen på att korka upp denna Kilkerran, och det säger något. Om tidigare årgång höll sig på rätt sida crazy-linjen så kliver denna tyvärr över den för min del.

Poäng: Svårt att poängsätta, när de olika delarna drar åt så olika håll säger inte ett medelvärde så mycket. 79p säger vi - helheten är dessvärre inte högre än så.

Kilkerran Virtual Open Day 2020 14 år, Triple Distilled

Minns ni tiden innan Brexit? Eller, tiden innan reglerna slog igenom vid årsskiftet 2020-2021. För Sverige blev konsekvensen att UK inte längre var med i EU, och därmed blev det i stort omöjligt att beställa whisky från Skottland. 

2020 var förstås också pandemins första, tumultartade år. Whiskyfestivalerna blev virtuella, och därmed släpptes också festivalwhisky från Campbeltown och Islay online. Därför lyckades jag komma över bland annat dagens whisky från Kilkerran/Glengyle.

Kilkerran Virtual Open Day 2020 är något så udda som en trippeldestillerad Kilkerran. Inte den första eller enda, men klart ovanligt. Det verkar inte som att det blir någon brett tillgänglig trippeldestillering från Kilkerran, likt Springbanks Hazelburn, utan snarare något mer experimentellt.

Jag minns att jag var rätt besviken när jag korkade upp flaskan första gången. Det var rejält akoholhett och saknade många av de dofter och smaker jag associerar med destilleriet. Lyckligtvis öppnade den upp med tid i flaskan. Så, hur bra är den nu när flaskan nästan är slut?

Kilkerran Virtual Open Day 2020, 14 år, Triple Distilled
Lagrat i refill ex-bourbon barrels. 57,8 procent styrka. Ca 950 kronor betalade jag när den släpptes.

Färg: lageröl

I doften: floral, blommor och örter. Kraftig mynta, lätt peppar. Cederträ, pencil shavings (ni vet, det som skalas av när man vässar en blyertspenna. Inte helt en doft i min smak, myntan och cederträet är lite för påfrestande i näsan. Lite alkoholhet. Viss äppelsötma där bakom.

I munnen: bättre. Både äppel- och citrusfrukter, maltigt (smuldeg). Myntan och de andra örterna är nu mer integrerade. Lätt torr munkänsla men krämig i eftersmaken. Lätt av alkohol, men som övergår i en lätt citrussyrlighet. Citron, apelsin, malt och ett uns flingsalt i avslutet.

Med vatten: doften blir bättre och mindre påfrestande. Myntan är nu integrerad, solros- och fänkålsfrön har tillkommit. Söta äpplen, apelsin. Peppar och cederträ igen. I munnen äpplen och blommor, honung, spröd smulpaj, mynta, lätt av ek. Mer oljig textur nu i gommen. Lång, fruktig eftersmak, åter med en skön släng av malt och sälta.

Sammantaget: Detta är en bra whisky, men lider av att inte ha uppfyllt förväntningarna i början. Nyöppnad minns jag denna som het och obalanserad. Fortfarande finns viss hetta, men tiden i flaskan har tydligt förbättrat whiskyn (detta har flera andra också tyckt som skrivit om whiskyn). 

Trippeldestillerad Kilkerran är ovanligt, och Springbank Distiller’s gör nog klokt att fokusera på vanlig dubbeldestillering på Glengyle. Detta blir liksom lite för rent i jämförelse. Suveräna Kilkerran 12 är bättre, trots en lägre styrka. Med det sagt, ändå väldigt gott.

Poäng: 87p.

Selected Swedes-provning 31/3 2022

En kul Slainte-provning med de två Selected Swedes-boxarna: Den äldre boxen Box-whisky och den nya Agitator-boxen, allt buteljerat i smidigt format av Selected Malts-gänget. Båda finns tillgängliga via bolaget. Och en förtitt på deras kommande släpp, Golden casks 2, också från Box.

https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/selected-swedes-5067104/

https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/selected-swedes-5626809/

 

Selected Swedes Agitator bourbon/four grain 

I doften: fyllig, lönnsirap, solrosfrön, säd. svartpeppar.

I munnen: härligt saftig och krämig, och samtidigt lite besk och torr i gomväggarna. Äppelkart, kola. Rågbröd när jag svingar runt den i munnen. Gynnas av vatten, den lite vassa beskan minskar med hettan. Mycket trevlig.

 

Selected Swedes Agitator PX

I doften: lite mer stängd. Peppar, marmelad, torkade fikon. Marsánsås.

I munnen: mycket sherryfat, men befriande lätt. Väldigt lätt först, men lite fylligare maltighet tittar fram när den luftas i munnen. Bärsylt deluxe. Honung i eftersmaken. Lite bättre balans mellan fat och destillat med vatten. Väldigt populär bland deltagarna.

 

Selected Swedes Agitator Islay

I doften: valnötsbröd och frisk rök.

I munnen: vaniljglass, söt citrus. Röken ömsom jordig, metallisk och salt.

 

Selected Swedes Box Hungarian

I doften: vanilj och peppar - hej nyek! Lyckligtvis tar vaniljen förarsätet. Peppar, chili där bakom.

I munnen: inledande söta gröna druvor, vaniljfudge... och sen nyek. Torrt, vitpeppar en masse. Box metalliska rök. Inte min grej, men okej. Med vatten lite maltigare (bra), men också omogna äpplen som för tanken till lite omogen new make (inte bra).

 

Selected Swedes Box Oloroso

I doften: också kryddigt. Röda vinbär, hallon. Peppar och sötlakrits. Jodå!

I munnen: Lik doften, härlig mix mellan bär, lakrits och kryddor. Pepparn tar över lite i eftersmaken. Lite lugnare med vatten, en nyans åt frisk rieslingvin.

 

Selected Swedes Box Islay

I doften: stängt. Peppar, metallrök. Lätt alkoholstick.

I munnen: vanilj, peppar, box-rök. Torrt. Lite maltigt, lite citrus också, vilket räddar upp lite. Men... nja.

 

Selected Golden cask 2 pre-view (utan slutlagring)

I doften: mycket peppar, sylt, vanilj.

I munnen: väldigt pepprigt, viss sötma kämpar emot men lyckas inte riktigt.

Sammantaget: för mig är Agitator en klar favorit av dessa två svenska destillerier. Agitators egna släpp är bra, men kanske lite för snälla och tillrättalagda. Selected Malts tappning är lite rakare och renare, och med lite mer alkoholstyrka i ryggen. De tre är distinkt olika, men alla underbart mogna redan nu efter knappt fyllda whisky. 

Tyvärr angående Box så bekräftar det min lite motsträviga, negativa bild. Selected Malts lyckas bra med oloroso-varianten, men övriga tre är inte min kopp te. Det är framför allt väldigt kryddigt, alldeles för pepprigt. Och jag har svårt för deras metalliska, vassa rök. Orökig Box/High Coast på bourbon och sherryfat kommer jag fortsatt vara nyfiken på, och jag får nog hålla mig till det.

Malmö öl- och whiskymässa 18/3

Första mässan sedan pandemin! 

Kul att få gå på mässgolvet och testa en massa spännande whisky. Men framför allt att ”på riktigt” träffa alla vänner och bekanta, som jag mest sett på videomöten och -provningar senaste åren. Jag kombinerade besöket med att träffa vännen Linda, hennes sambo Andreas och Kakan, deras 10 månader gamla golden retreiver (mycket energi i det härliga pälsstycket). Samt lördagen därefter göra en kort tur över bron till Köpenhamn, och där plocka ett par flaskor whisky med mig hem. Sammantaget en väldigt trevlig helg.

På mässan hann jag prata med de flesta vänner och bekanta, och bocka av ett antal spännande whiskys. Jag deltog också på en kul Ardnamurchan/Adelphi-provning ledd av Jenny och Connal på ett utmärkt sätt - se längst ner.

 

De whiskys jag hann prova:

1 Mackmyra brukswhisky vintage 2008

Brukswhiskyn har nyligen bytt skepnad och fått en åldersbenämning - 13 år gammal, vilket inget annat svenskt destilleri ännu uppnått. Och det till ett pris på 500 kronor (70cl).

Gott, fräscht och elegant. Fruktigt, vaniljigt, utan att bli för sött. Till skillnad från förra brukswhiskyn, som var ganska enkel med smaker från glassen päronsplitt, så är denna mer mogen och komplex. Viss ek, men ingen särskilt kryddig whisky (ett plus i min bok). Tillräckligt fyllig utan att bli tunn, trots enbart 41,4 procents styrka. Rekommenderad.

2 Amrut Single Cask 2014 Brandy Finish, buteljerad för La Maison du Whisky (whisky.fr)

Jättekul träffa Dennis Steckel / Mr Amrut igen. Efter att vi catchat upp plockade han fram något alldeles extra - en 7,5 år gammal Amrut, den första som slutlagrats på brandyfat. 

En lite annorlunda Amrut - elegant snarare än kraftfullt och mustigt, men helt klart i klass med de bästa Amruts jag hittills provat. Väldigt Gott, väldigt elegant. Särskilt finns en fantastisk balans mellan sött och salt. Tropiska frukter, en härlig vaxighet, blommigt eller örtigt. Bästa whisky för mig denna mässa, absolut värd priset på 150 euro.

Oskar Bruno var eg inte där.

3 Agitator Single Malt Whisky Rök

Nästa monter - dags att få en pratstund med goa gubbarna Mikael, Patrik, och Mikaels son Emil. De både buteljerar och importerar mycket kul, så hade gärna provat mer här. Men hann iaf prova Agitators kommande släpp - deras rök-whisky, som går att beställa 6 april.

Agitator själva beskriver detta som en balanserad rökare, snarare än någon rökbomb, och det stämmer verkligen. När jag provar tänker jag att den är väldigt lik deras vanliga single malt (som också har rök i mixen). Väldigt runt och milt - faktiskt lite för snällt (men visst, då har jag precis innan haft en 60-procentig Amrut i glaset). En del kryddor och torkade frukter som jag gissar hänger ihop med Agitators kastanjefat, som visst varit med i recepten för alla släpp hittills. 

Detta kan mycket väl bli en storsäljare, men själv hade jag gärna provat Agitators rökwhisky enbart på ex-Islay-fat - men den chansen får vi ju snart, när Selected Malts släpper sin nya 3x20cl-box med tre olika Agitator.

4 Old Pulteney Ambassador’s Single Cask 2004

Nästa bekanting att säga hej till var Martin Tjäder i TOMP’s monter. Tyvärr fanns inte kommande Pulteney-släppet, ett Sverige-exklusivt bourbonfat som skjutits upp tre-fyra gånger pga leveransproblem. Men i samma kategori - en tidigare ambassadör-buteljering på bourbonfat. Det verkar finnas flera av dessa när jag googlar - en vald av bloggarna David Tjeder och Frida Birkehede (lagd på fat 1997), en annan destillerad 2004, vilket är den jag provade.

På mässgolvet hinner man ju inte djupprova det man dricker, men några intryck hinner jag skriva ner. Typiskt Pultney-maritimt - hav, sjögräs, lätt oljigt. Och något udda som verkligen sticker ut - skumbanan! Jag och Martin skämtar om att de kanske använt en Beaujolais Noveau-jäst. Det är så påtagligt att jag har svårt att notera något mer. Bra whisky, men en sån där whisky som är kul att ha provat snarare än köpt en hel flaska av.

5 Teeling Renaissance 5, 18 år, slutlagring på calvadosfat.

18-åring Teeling, det innebär att whiskeyn måste ha kokats på familjens tidigare destilleri Cooley. Som tidigare släpp i renaissance-serien är det någon typ av slutlagringstvist - denna gång calvados, ett äppelbrännvin. 

Och nog smakar det äpplen! Färska äpplen, såväl söta till lätt syrliga, äppelmos, torkade äppelringar. Undrar om destillatet kan ha en del äppelkaraktär, för detta är så balanserat och elegant. Om än kanske inte så komplext, men vad gör det när det är så här njutbart? Släpptes 25/3, i skrivande stund fortfarande tillgänglig på bolaget för 1400 kronor.

6 Spirit of Hven, Seven Angels St Uriel

Jag har tidigare provat Hvens goda amerikansk-inspirerade whiskeys (bourbonlika MerCurious, rågwhiskyn Hvenus) - dags att testa deras single malt denna kväll! Tidigare i mars släpptes nummer två i deras Seven Angels-serie, St Uriel. Fatreceptet är sex fat av Chinkapin-ek, ett av Burr-ek (aldrig hört talas om), samt ett fat av bergek som innehållit Cabernet Sauvignon-vin. Alla fat fyllda 2012.

Gott, sött åt nötter och karamell. Väldigt snäll och balanserad, inte särskilt kryddig (faten måste ha varit rätt hårt rostade/kolade, om de nu varit förstagångsfat. Mjukt rökig. Väldigt tillgänglig på sin styrka på 48,6 procent. Sammantaget välkomponerad, rund och go, utan att passera gränsen till att bli tråkig.

7 Adelphi Sändebud - en mix med hälften vardera Ardnamurchan & High Coast 

Denna speciella whisky ska släppas senare i vår, och på provningen fick vi veta att denna fanns att fråga om i Clydesdale-montern. Fick också prata lite med Connal Mackenzie, vi sa några ord om hur bra bourbonlagrad Ardnamurchan är.

Det må vara 50 procent av vardera destillat, men mina associationer går mest till det skotska. Och det kanske är bra, för jag har lite svårt för rökig High Coast. Kustigt maritimt i form av sjögräs, citron och lätt salt rök. Maltigt och brödigt. Bra whisky.

 

8 Bländande - en mix av hälften vardera Smögen & Hven 

Nästa stopp hos Smögen, och en trevlig pratstund med Pär Caldenby. Mest pratade vi om det lyckade senaste släppet 90 proof, men det var deras samarbetsblend med Hven, Bländande, som provades.

Nu är näsa och gom rätt trötta efter all whisky. Men detta är gott. Mycket kraftfulla Smögen-smaker i denna - lite köttiga och maltiga dofter och smaker från destillatet, lätt medicinal rök. Och - något som jag upplever sticker ut lite - sött av toffee. Gott!

9 SMWS 39.213 Linkwood 13 år, "Monastic, Bombastic, Fantastic!"

En sista dram minuterna innan stängning, i gott sällskap med Klaus, Magnus och Maja som slitigt i montern i nio timmar. Magnus plockar fram en Linkwood, där fatet av någon anledning bara gav 40 flaskor. Noterar bara att den smakar riktigt bra, upplevs äldre än sin ålder, både balanserad och kraftfull.

 

Provningen av Ardnamurchan & Adelphi med Jenny Karlsson och Connal Mackenzie

Väldigt kul provning med Jenny och Connal. Förutom att bjuda på bra whisky bjöd de på sig själva och en god, avslappnad stämning. Provningen skedde eg mitt under tiden på mässgolvet, men lägger den sist för lättläslighets skull.

1 Ardnamurchan AD/10.21.06

Det här blir viss sista Ardnamurchan med de här tungvrickar-namnen. Skål för det! Hälften-hälften rökigt och orökigt, 65 procent ex-bourbon, 35 procent ex-sherry. 46,8 procent.

I doften: vanilj, sjögräs, lime, jordig rök.

I munnen: saltvatten, rök, flädersaft, sött vitt vin. Maritimt och maltigt. 

Inte bara bra för sin ålder, utan bra. Vore kul att jämföra med, säg Talisker 10 år. I avslutande röstning kunde dock denna inte mäta sig mot mer alkoholstarka alternativ.

2 Ardnamurchan AD/02:16 CK.78 ca 5 år
En first-fill oloroso-hogshead. Buteljerad för Clydesdales 15-årsjubiléum.

I doften: kaffe, salt kola, citron och lime, jordig rök igen, chili-choklad.

I munnen: café au lait, chokladsås, rök, vanilj, hallonremmar? 

Absolut ett aktivt fat, men destillerikaraktären skiner igenom. Synd dock att Ardnamurchan lagt sina single cask-släpp i en lite väl dyr prisklass.

3 Adelphi Laudale batch 5, Linkwood 12 år

I doften: lite stängt... vanilj, efter en stund charkuterier, säg skinka.

I munnen: sherryfat, sjögräs, peppar, mjölkchoklad.

Bra whisky, men lite tråkig. Svagast i denna lina.

4 Adelphi Breath of the Highlands 2012 8 år, first fill oloroso hogshead
Vi deltagare får gissa oss till vilket destilleri det är - visar sig vara en rökig Glenturret.

I doften: rökt bacon, sherryfatssötma.

I munnen: ljus sylt, läder, rök. Åter härligt köttigt. Sötsyrligt.

Orökig Glenturret kan vara gräslig med sina tvål-toner, men deras rökiga destillat gillar jag. God tvåa i min bok, men en vattendelare bland deltagarna.

5 Adelphi Ben Nevis 2015 6 år, first fill oloroso puncheon (eller möjligen en butt)

I doften: ekpeppar, bärgelé. Funky på ett bra sätt.

I munnen: äpplen, sherryfat, syrligt. Precis som föregående köttigt, åt baconfett (men utan rök då). 

Har provat ett femårigt syskonfat tidigare, båda av bra kvalité. Min etta ikväll med liten marginal.