29/8 2024: Privatbuteljeringar med Slainte

Bildkälla: Magnus Fagerström

Magnus har via en belgare i flera år fått tag i privatbuteljeringar, buteljerade kring 00-talet.

Glen Ord 1983, 19 YO Bourbon Cask ref 2003 Private Bottling 50,5% 

I doften: honungskaka, vanilj. Härligt vaxig. Valnötsbröd, damm, nektarin?

I munnen: josig, citrusbeska.

En av mina två favoriter för kvällen.

Linkwood 1992, 20 YO Bourbon Cask ref WvdKSPBC1026
Bottled for Mark Single Malt Society Private Bottling 50,1%

I doften: Linkwood-örter, peppar, vanilj. Ek som skvallrar om åldern.

I munnen: äppeljuice, rätt mycket ekpeppar. Syrligt gelégodis. Lakritsrot i eftersmaken.

Brukar ha svårt med kraftig ek, men detta är gott.

Poäng: 86p

Aultmore 1990 bottled 2005 Bourbon Cask ref BBCBC1223 Private Bottling 47,7%

I doften: äppelpaj, apelsin, vanilj.

I munnen: typsikt Aultmore mycket citrus. Märks att den är lite yngre än de andra.

87p

Fettercairn 1980, 20 YO Sherry Cask ref 171808
Bottled for Mathis Verbeek Private Bottling 53,2%

I doften: björnbär, fikon, mögelost? Svagt av peppar. Blöt jord.

I munnen: björnbär, kanske sylt på fler mörka bär. Blöt jord, svagt av metall. Någon typ av ost kanske.

85p

Tomatin 1982, 20 YO Sherry Cask ref 183315
Bottled for Simon Dufour Private Bottling 58,3%

I doften: vitpeppar, ingefära. Trä-damm. Svagt av juice och vanilj.

I munnen: peppar, äppelkompott och äppelcider, en härlig syrlighet som balanserar eken. Olja, damm.

En av mina två favoriter för kvällen.

90-91p

 

Glenturret 1990, 19 YO Bourbon Cask ref EMHI1806
Bottled for Edwin Milton 2009 Private Bottling 57,2%

I doften: Träsk, blöt jord, rök. Rejält unken. Liknar rätt mycket modern Ruadh Maor.

I munnen: lite snällare på röken, om än rejält rökig för en Highland.

22/8 2024: Slainteprovning med gamla malter

Bildkälla: Magnus Fagerström

Magnus Fagerström bjöd på maltwhisky från 70-80-tal. Temat denna gång var att etiketterna inte avslöjar vilket destilleriet är - delvis har vi i alla fall kunnat gissa.

1) Glen Sloy 5 YO Scotch Malt Whisky
1970-80's bottling Rutherford & Boyd 40% 

I doften: lätt syrligt, unket. Säg apelsin som legat för länge. Lätt metalliskt. OBE på ett bra vis.

I munnen: apelsin, lakrits. Äpple. Syrligt körsbär? Krämigt och härligt moget för att vara fem år. Metallmynt, läder, blöt jord. Gott! En av mina favoriter.

Poäng: 88p 

2) McDonald's 12 YO Pure Malt Scotch Whisky
Single Malt 1980's bottling C&J McDonald Ltd 46%

I doften: mjukare, vanilj, lätt peppar. Gröna äpplen. Jordkompost, fänkål - lite OBE, men inte lika mycket som föregående.

I munnen: mycket av de där krispiga, gröna äpplena (inklusive äppelskalstanniner). Malt. Smördeg och viol i eftersmaken.

Poäng: 85p

 

3) Glen Graeme 12 YO Malt Scotch Whisky
1980's bottling McTay's Distillery Ltd Fort William 40% (Ben Nevis?)

I doften: malt, pajdeg. Honung. Päron? Ganska sluten doft. Cederträ. En lite konstig, unken ton - billig matolja?

I munnen: äpple, päron, honungsmelon. Metallmynt-OBE. Lite omogen tänker jag först, men det här är snarare avvikande, off-notes. Enbär? Matolja igen. Inte så bra är vi eniga om, några vill vaska medan jag tycker den är underlig snarare än avstötande.

Poäng: 75p 

4) Justerini & Brooks (J&B) 20 YO Finest Malt Whisky
1980's bottling Justerini & Brooks Ltd No ABV stated (Knockando?)

I doften: honungskaka. Äppelkompott. Kanel. Lätt unken - olja, metall. Damm.

I munnen: vinbär (båda sorter), metall, söt-syrligt äpple. När jag provar igen några dagar senare märks åldern mycket mer - Vax, kanske paraffin, polerade bestick. Jättegott.

Poäng: 89-90p

 

5) Glen Avon 15 YO Single Highland Malt
1980's bottling Avonside Whisky Ltd 40% (Macallan?)

I doften: torkad frukt-sherry. Eller cognac säger vissa. Vanilj, fruktkaka. 

I munnen: gelégodis, äpplen, lätt av metall. Äpplena känns nästan lite omogna, som om malten var lite ung. Texturen är också lite klistrig. Helt okej men ingen favorit för mig.

Poäng: 78p.

 

6) Highland Fusilier 21 YO Pure Malt Scotch Whisky
Bottled 1978 Gordon & MacPhail 70 proof (Macallan?)

I doften: Äpple (och äppelskal), malt, peppar. Fikon. Lite torr.

I munnen: gelé, apelsinmarmelad. Fikon igen. Metallmynt. Damm. Lite tropiska frukter efter en stund. Lätt av peppar i eftersmaken. Gott! En av mina favoriter och solklar vinnare i gruppen.

Poäng: 90p

Kilchoman Sweden Small Batch No.2

Machir Bay. På höjden bakom Kilchiaran
Radar Station från andra världskriget.

 

Sommarsemestern är slut, och det är tid för lite noter igen på bloggen. 

Kilchoman är ett häftigt litet destilleri på Islay, som mältar en del av sitt korn. Jag besökte destilleriet 2019, och det ligger väldigt avskilt och naturskönt vid Atlantkusten. Jag tog mig dit på ett lite udda sätt - cykel västerut från Port Charlotte, och sedan en kortare vandring söderifrån (en led som fanns i ett mindre häfte med vandringsturer på ön). Leden passerar Islays kanske vackraste sandstrand Machir Bay, samt också en gammal radarstation från WW2.

Smakmässigt har Kilchoman för mig varit lite mer ojämnt. Standardutgåvorna är trevliga utan att sticka ut, medan de mer limiterade släpp jag provat sällan imponerat. Förutom dagens buteljering då, för här prickade man ett bra sätt att leverera bra whisky för ett bra pris. 

 

Receptet var följande: Kilchoman tog en Machir Bay-blandning med övervägande ex-bourbon på 46 procent, och adderade ett sauternesfat på fatstyrka. Resultatet - en svensk utgåva på 2100 flaskor, en styrka på 48,4 procent och ett pris på 670 kronor (2022).

Kilchoman Sweden Small Batch No.2

Lagrad på sauternes-, bourbon- och sherryfat.

Styrka 48,4 procent. Kostade 669 kronor på bolaget 2022.

Färg: halm

I doften: omedelbart citron - tydligt söt men också med en viss beska. Ganska mild torvrök, blöta klippor. Röda äpplen, konserverad ananas, strösocker. Lätt ek med vanilj och peppar.

I munnen: fruktig start med äpple, apelsin och citron. Citrusfrukterna skiftar härligt från lemon curd till syrlig fruktbeska. Sött vitt vin. Balanserad peppar. En söt tropisk ton följer citrusen - doft och smak är väldigt lik. Röken märks mest i eftersmaken tillsammans med kakao.

Med vatten: snarlik doft med citrus, vanilj, rök och mineraler. I munnen har vattningen gett mer av torv, mineraler och citronbeska, men är fortsatt härligt vanilj-josig. 

Sammantaget en mycket trevlig specialutgåva av Kilchoman, för ett lika trevligt pris. Sauternesfatet passade väldigt bra med Kilchomans typiska smakprofil.

Poäng: 88p

James Eadie Benrinnes för Slainte

Ytterligare en flaska på väg att ta slut - hög tid att skriva noter utifrån de sista dropparna.

Denna gång återvänder vi till mitt favoritdestilleri Benrinnes, som här buteljerats av James Eadie för Slainte-klubben (rekommenderar att gå med!). James Eadie släpper dels small batch-buteljeringar på 46 procent - här är det ex-bourbon-lagring som ska uppvisa destilleriet bakom. Men mest kända är de nog för sina single casks på fatstyrka, som oftast är slutlagrade på olika sorters sherry. Det är i denna kategori dagen whisky hamnar i.

James Eadie Benrinnes 11 år

Destillerad 2011, buteljerad 2022. Slutlagrad åtta månade på en 1st fill oloroso hogshead (europeisk ek).

Buteljerad för whiskyklubben Slainte. Fatstyrka 55,2 procent. Kostade 1295 kronor 2023.

Färg: mörk mahogny

I doften: sirap, dadlar, kaffe, romrussin. Björnbär, kanske också svarta vinbär. Väldigt mycket sherryfat. Polerade ekmöbler. Örter, peppar. Där bakom finns Benrinnes karaktärsfulla, köttiga destillat i form av en fet köttbit i stekpannan. Eller kanske torkat kött. 

I munnen: samma mörka bär med sötma och lätt syrlighet. Väldigt bär-saftig. Lite het - alkoholen är inte fullt integrerad. Intensiv, tung, fyllig. Russin, choklad. En tydlig fruktbitterhet - grape! Örter, lätt sälta. Destillatet märks mindre i munnen, men i eftersmaken finns torkat kött åter med, liksom polerat trä och polerade bestick. 

Med vatten: direkt lugnare i doften, när alkoholhalten sänks. Destillerikaraktären märks lite mer, men doften har också mer ek -  torr ek med tanniner. Munnen har en snarlik utveckling - mer torkat kött, men också mer pepprig, torr ek. De söta, mörka bären och den beska grapefrukten är lite mer distinkt, som om tonerna tidigare lite mer diffust smällt ihop. Ek, grape och polerade bestick i ett ganska långt avslut.

Sammantaget: stilen kraftig sherrylagring på fatstyrka, det brukar gå hem i de svenska stugorna. Det här är ett bra exempel, där den intensiva slutlagringen samspelar fint med Benrinnes härligt kraftfulla destillerikaraktär. Men jag påminns också om att dessa moderna sherrybomber inte är min favoritstil. När så mycket sherrysmaker matas in på finishens åtta månader, då blir slutresultatet inte helt harmoniskt eller integrerat. 

Denna kommer att uppskattas av de som älskar en bra sherrybomb-whisky, men även oss försiktiga skeptiker en kall höstkväll. De flesta dagar sträcker jag mig dock hellre efter en Benrinnes lagrad på bourbonfat.

Poäng: 86-87p.

Mackmyra Identitet

Sveriges första destilleri i modern tid, Mackmyra, gick igenom en del förändringar föregående år. I nyheterna har framkommit att ekonomin varit tuff, liksom att det varit bråk mellan styrelse och storägare. Vi hoppas att 2024 i det avseendet blir lugnare för destilleriet.

Roligare saker att skriva om är att Mackmyra gjort lite av en nystart. Under 2022 tillträdde Lii Johnsson som ledande blender, och ersatte därmed Angela D'Orazio som funnits på Mackmyra ända sedan 2004. Mackmyra Destination var första släppet med Lii som huvudansvarig, därefter kom Muddus, som också introducerade en ny flaska och etikett. Den nya designen har fått beröm, men än viktigare är förstås att både Destination och Muddus fått goda omdömen.

I oktober släpptes sedan den myra jag nu har i glaset - Identitet. Den beskrivs som en sammanslagning av två signum från Mackmyra - faten av svensk ek, och rökning av malt delvis med svenskt enris. Som vanligt med Mackmyra - här syns ingen förändring - är dock listan på fat ett ganska komplicerat recept. Se gärna hela beskrivningen på Tjeders blogg länkad nedan - förenklat kan man dock säga att ca 60 procent av faten hade rökig malt, och en betydande andel av faten var gjorda av antingen svensk eller amerikansk nyek.

Mackmyra Identitet
Lagrad på fat av svensk ek, amerikansk ek, bourbonfat och ambassadörsfat.
60 procent av whiskyn är med rökigt eller extra rökigt recept.
48,7 procents styrka. Kostar 700 kronor på bolaget.

Färg: ljus bärnsten

I doften: två direkta intryck - dels är det sötma från honung och dessertvin (finns det några madeirafat i mixen?). Dels något ruffigare - jordig rök, örtiga ektoner med mynta och enbär, och torkat kött. Läder, kola, mandariner, godiset sockerbitar. Tjära, fishermans friend. Balansen går mot att de jordiga, smutsiga tonerna kliver fram medan sötman backar lite.

I munnen: apelsin och fisherman’s-tabletterna först, lite sprudlande i munnen. Blöt jord, blandade torkade örter och en lätt sälta. Röken är oljigare, smutsigare, tankarna går åt gamla fabriker med väloljade maskiner och gummi. Nära röktonen ligger också eken, precis som i doften åt mynta och enbär. Apelsinen övergår i citron efter en stund.

Med vatten: i doften märks enbären lite mer, tillsammans med lime. Godiset sockerbitar möter fisherman’s och tjära och rök. Tjäran, rök och smuts dominerar i munnen, lätt sötma från kola och madeira bryter tillfälligt igenom. Röken är mildare med vatten, mer tjära och mindre rök. Örter, tjärpastiller och vanilj i eftersmaken. 

Sammantaget uppfattar jag Identitet som en härligt egensinnig rökare från Mackmyra. Oljan, tjäran och smutsen gör sig mycket bra, om än krävande för de som inte är inbitna rökälskare. Det negativa jag kan uppleva är möjligen att den aktiva eken tar lite för mycket plats i min gom. Just tonen av enbär har jag lite svårt med - det är inte någon off-note, och den är ganska väl integrerad, men poängen justeras ned ett par hack.

David Tjeder hissade Identitet rejält och gjorde starka kopplingar till Islay. Jag är också imponerad, om än inte fullt lika blown away. Nyeken och tonen av enbär, och avsaknaden av maritima inslag, gör att mitt medvetande inte går mot Islay, om än den påfallande tjäran har en del Laphroaig i sig.

Poäng: 87p

Limburg 2024: söndag

Limburg dag 2. Inte lika trångt, lättare att ta sig runt, och lika mycket whisky att prova. Flera bekanta ansikten och mycket delad glädje. Längtar redan till nästa års mässa.

25) First Editions Balmenach 2009 13 år refill sherry

I doften: blöt jord, druvor, äpplen. Ganska ung.

I munnen: saftig, äpplig. Vanilj, fläder. Mycket destillat, lite ek. Upplevs mycket yngre än sin ålder, måste ha varit ett rätt dött refill-sherry-fat.

Poäng: 79

Mindre trängsel och därför mer tid för samtal på söndagen. Här med Paul Mckendrick hos Lady of the Glen.

26) St Bridgets Kirk Solera batch 2

Beskrevs i montern att denna Solera kom till av ett misstag - företaget som lagrade faten missförstod en instruktion och fyllde över tid på olika destillat i samma fat. Yngsta delen är en ca fyra år gammal rökig Ben Nevis.

I doften: kola, smör, örter, vanilj. Lätt rök.

I munnen: äpple, kola, grädde. Härligt krämig profil. Blöt jord-rök, lite typiskt rökig Ben Nevis. 

Poäng: 84-85

27) Lady of the Glen Glenrothes 2006 17 år, refill hogshead (läckande - bara 48 flaskor), 58,9 procent.

I doften: vaniljbomb, jord, dunnage, dammiga böcker

I munnen: vanilj, fruktsaft, kola, örter, jordgolv. Jättefin balans, enligt mannen i montern kan oxidering i det läckande fatet hjälpt till. 

Underbar refill ex-bourbon som känns äldre än 17 år. 170 euro kändes lite dyrt, annars hade jag köpt en flaska.

Poäng: 90

Joe Whittaker guidade i somras mig och pappa igenom Berry Bros & Rudds gamla lokaler i centrala London. Kul att träffa honom igen här i Limburg.

28) Berry Bros & Rudd Dailuaine 2012 11 år Year of the dragon

Till skillnad från Watt Whiskys motsvarande 11-åriga Dailuaine så är Berry Bros dito en riktigt trevlig whisky. Tydligt sherryinfluerat rödfruktig, men utan att ta överhanden.

Poäng: 87

29) Berry Bros & Rudd Caol Ila 2011 moscatel cask 50,4 procent

I doften: nötter i massor! Sjögräs, elegant lätt rök.

I munnen: nötter deluxe - moscatelfatet har verkligen satt en härlig prägel. Gott att Caol Ila-dnat är intakt genom sjögräs, lime och (nedtonad) rök. Mineraler och koppar i avslutet. Toppenbra fatexperiment!

Poäng: 89

30) Lord A Secret Islay (Laphroaig), oloroso cask, 58,1 procent 

I doften: väldigt mycket laffe - tjära, jod, bandage och rök. Ihop med olorososötma.

I munnen: tjära, jod, nötter. Elegant ex-sherry som gift sig bra med destillatet, om än inte så komplext.

Poäng: 86-87

31) Raer blended, olorosofat i mixen, 40 procent 

Fick frågan i Coopers Choice-montern om jag ville prova en blend från ett nystartat destilleri i Glasgow. Ingen av deras whisky i denna som jag förstod det dock.

Tydligt ung, enkel blend med fokus på olorosfat-smaker. Inget som är off, men händer inte så mycket spännande heller. Hade varit kul att jämföra med Bushmills Black bush - känns instinktivt som den är bättre än denna Raer.

Poäng: 78-79

32) Coopers Choice Campbeltown 2017 9 år, sauternes, 53 procent.

I doften: stängd - enbart peppar inledningsvis. Efter en stund sjögräs-citrus ganska intensivt.

I munnen: sött vitt dessertvin, sjögräs, citron, svagt av olja. Peppar, intensivt och uttorkande. Denna är inte balanserad och dessutom med lite för mycket ek. Jag brukar gilla både Campbeltown och sauternesfat, men detta var ingen bra parning.

Poäng: 81-82

33) Whisky-Doris Secret Speyside (Benriach) 2007 16 år, refill butt, 48,6 procent 

I doften: nötter, peppar, lätt torr

I munnen: lätt torr, tanniner, juice-ig. Päron. Slank och frisk i munnen. Bra balanserad Benriach men lite för mycket ek.

Poäng: 84

34) Whisky-Doris Loch Lomond 28 år, ex-bourbon, 48,7 procent

Provade denna snabbt redan på lördagen, men nu lite mer noggrant. 

I doften: vanilj, diskret ek, citronsyra. Frukt.

I munnen: vanilj, fruktsallad. Möbelvax, lite damm. En funkig, udda ton som jag har lite svårt att placera, som sitter i in i eftersmaken.

Lite udda som Loch Lomond kan vara, kanske särskilt för lite längre sen när kvaliteten var varierande. Bra pris - 140 euro för en 28-åring - men den är inte mer än bra.

Poäng: 88

35) Starward Vitalis, firande av 15-årsjubileum, 4-10 år på fem-sex olika fattyper, 52 procent

I doften: svarta vinbär deluxe! Bakom svagt av smulpaj och vaniljstång. 

I munnen: svartvinbärssylt. Väl avvägd ek, björnbär. Kul association till Starwards Tawny, som jag upplevde som flytande blåbärspaj. Annorlunda och bra.

Poäng: 88

36) Daftmill Single cask for Europe 2006-2019, 56,9 procent 

I doften: lite stängd av alkohol och peppar. Bakom vanilj, päron, lite av Daftmills lowlands-karaktär.

I munnen: mm, bättre. Mjuk i munnen, äpple, päron, grädde. Jord, malt. Härligt mjuk, juice-ig och samtidigt karaktärsfull, som Daftmill ofta kan vara.

Poäng: 88-89

Bildkälla: Whisky Auctioneer

37) Moncreiffe Balmenach 1971 15 år, 46 procent 

I doften: ganska karaktärsfull, ruffig Balmenach.

I munnen: snällare. Bär, malt, kopparmynt. Bra!

Poäng: 88

38) Gordon & MacPhail Caol Ila 1974, 40 procent 

I doften: lätt unken, torv, citron, apelsin, rök.

I munnen: apelsin, mjölkchoklad, maritim brine, lätt sälta-rök. Står sig bra på den låga styrkan. Utmärkt bra Caol Ila från innan ombyggnationen.

Poäng: 89-90

39) Blackadder Rosebank 1989 10 år, 59 procent 

I doften: citron, peppar. Styrkan gör den lite svårdoftad.

I munnen: mjukare. Äppelsaft, pajdeg, hasselnötter. Skulle nog utvecklas bra med vatten, men hinner inte det nu. Sätter därför inget betyg.

Jag och gänget från Spheric Spirits / Hogshead. Trevliga killar med bra whisky.

40) Spheric Spirits Blended Malt 1988 34 år. Beskrivs i montern vara Ben Nevis, som var maltkomponent i blenden Dew of Ben Nevis. 47,4 procent.

I doften: övermoget jäst äpple - väldigt Ben Nevis-funky. Apelsin, damm. Bra!

I munnen: samma funky-äpple. Åldern märks med en väldigt fin balans och längd. Lätt peppar i avslutet, tydligt ett refill-fat.

Köpte loss den öppnade flaskan, delvis för att det var mitt födelseår, men också att detta var riktigt bra och udda på ett kul sätt.

Poäng: 89-90

41) Spheric Spirits Blended Malt 1988 31 yo. Enligt buteljeraren tror de "på ganska goda grunder" att det är en Clynelish. 43,1 procent.

I doften: valnötsbröd, kopparmynt, äpple, apelsin

I munnen: äpple, apelsin, vingummi. Malt som löses upp i damm. Koppar, metall. Åldern har verkligen skapat en mild eventuell-Clynelish med massa kopparmynt i avslutet.

Poäng: 88

42) Spheric Spirits Armagnac Aurian 1988 35 år

Skrev inga noter på denna, minns bara som god och i linje med förväntningarna utifrån åldern. Ingen poängskattning.

43) Spheric Spirits Blended Malt 1978 44 år. Enligt buteljeraren malt-komponenten från Long John-blenden, lagrad på en refill sherry butt. 59,8 procent.

I doften: källare, romerska bågar, rök, köttgryta. Underbart.

I munnen: apelsin, gelegodis, kola, kopparmynt, nektarin, kaffe... Balanserat, fruktsyrligt, gammalt, utvecklas i vågor fram och tillbaka. Sagolikt bra whisky och mässans bästa för mig. Populär när andra i gruppen senare provade på min rekommendation.

Poäng: 92-93

44) House of Peers (Glenfarclas) 1955 25 år, 40 procent 

I doften: äppelkompott, apelsin, karamell, kola med lätt sälta.

I munnen: ex-sherry, kopparmynt, källare, lätt fruktsyrlig. Apelsin, choklad. Jättebra.

Poäng: 90

45) Black & White tidigt 60-tal, 43 procent 

I doften: källare, ex-sherry, jordgubbar, olja. Fylligt, murrigt, karaktärsfullt.

I munnen: kola, källare, metall, fikon, citron. Jättebra, med betoning på ex-sherry, ålder och bra OBE-toner. 

Poäng: 90-91

46) Signatory Bruichladdich 1992 23 år, hogsheads, 46 procent.

I doften: citron, smuldeg, sjögräs, lime. Mycket citrus. Härligt stiltypisk Laddie.

I munnen: sjögräs, mineraler, apelsin... Cheesecake? Lime och sjögräs i avslutet.

Poäng: 88-89

47) Black & White 80-tal? 40 procent 

I doften: jordgubbar, vingummi, peppar, smuldeg.

I munnen: äpple, apelsin, hallon, smuldeg, vanilj. I avslutet kopparmynt, uttorkande. Bra, men inte i närheten av syskonet från 60-talet!

Poäng: 86

48) Bowmore 18 år Aston Martin, 43 procent 

Tack till Dirk som bjöd på mässans sista dram. Skrev inga noter men minns ex-sherry, örter och snäll rök. God men lite, liksom harmlös, åtminstone då sent söndag eftermiddag.

Poäng: 84

Det var allt.  Tack för i år Limburg. Tschüss!

Limburg 2024: lördag

Lördag i Limburg. Som väntat en fantastiskt bra dag.

Av förklarliga skäl korta noter och lite höftade poäng.

1) Thompson Bros 1969 and 2017

I doften: honung, gamla mynt, damm - doftar härligt gammalt!

I munnen: samma som doften - tydligt en (övervägande) gammal whisky, med en lagom, balanserande sötma.

Poäng: 90

2) Whisky-Doris Ben Nevis 22 år 1996 Nose art, ex sherry

I doften: sött äpple, oljig, vaniljsås

I munnen: oljig, äpplig, lätt Nevis-funk. Bra!

Poäng: 89

3) Whisky-Doris Glen Keith 23 år 1997 Art Nouveau ex-bourbon 

I doften: mjuk och väldigt elegant. Vitt vin, tropisk frukt.

I munnen: saftig, lätt lätt ek, fruktig, apelsin, tropisk frukt.

En av mässans bästa whiskies, köptes och försöktes köpas av folk i gruppen.

Poäng 91 

4) Whisky Fair Glen Keith 21 år

Päronjuice, citron, fläder, äpple. Lite mer intensiv och ruffigare efter den extremt eleganta 23-åringen.

Köpte en flaska för relativt billiga 139 euro (tack LG för rekommendation!)

Poäng: 88-89

5) Rare Malts Dailuaine 22 år, 60,92 procent

I doften: citron, sjögräs. Kraftig på den höga styrkan

I munnen: äpple, ananas, mango? Ruffig på den höga styrkan och efter två snällare Glen Keith.

Poäng: 85

6) Glen Grant 12 år buteljerad 70-tal

I doften: vanilj, kopparmynt, äpple, lätt tropisk, mulljord

I munnen: sött vitt vin, tropisk frukt, slank textur. Dammig malt. Gott!

Poäng: 89

7) Ballantines 30 år buteljerad 70/80-tal?

I doften: nätter, äppelkräm, apelsinskal

I munnen: tropisk, lätt peppar, söt apelsinmarmelad, kopparmynt, damm. Bra, men inte riktigt så bra som förväntat.

Poäng: 85

8) Macallan 1988, Caledonian Selection, 57 procent

I doften: lätt unken källare, koppar, malt, fyllig, ek, otända tändstickor

I munnen: sötare, bär, söt-syrligt, ek, kopparmynt. Bra och överraskande billig Macallan (kostade 5 euro att prova).

Poäng: 88

9) Glenlivet 1989, Caledonian Selection, 58,6 procent

I doften: croissant, peppar, äppeljuice, smuldeg. Mer ex-bourbon-lik jämfört med Macallan ovan.

I munnen: päron, smulpaj, honung, torkat läder, damm. I avslutet tropisk frukt. Jättebra, en av de jag rankade högst på mässan och flera i gruppen gillade.

Poäng: 91

10) Single Speyside Malt 1972 20 år 40 procent. Sannolikt Macallan utifrån beskrivning i montern och på etikett-baksidan: "leading Speyside Distillery, sherry maturation"

I doften: apelsin, orange-vin? Mandel, toffee, verthers.

I munnen: nougat, choklad, mandel, kaffe med mjölk, fyllig. I avslutet lätt av tanniner. En bra sannolikt-Macallan.

Poäng: 89

11) The Nectar Irish Single Malt XO Part II, 49,3 procent. Enligt personal i monter en Bushmills, med fat från 90-tal och 2008.

Väldigt lätt, snäll, fruktig, elegant. Upplevs lite för snäll så här en bit in på mässan - hade behövt provas tidigare för en rättvis bedömning.

12) Bushmills 80-tal? 43 procent

I doften: syrlig frukt, koppar, vanilj, torr.

I munnen: apelsin, äpplen, metallmynt, källare. Mycket OBE som tar över, ganska obalanserad.

Poäng:  84

13) Anam na h-Alba, Ruadh Maor (rökig Glenturret), ex-bourbon

Kraftigt rökig, smutsig oljig rök. Smörjolja. Med balans av malt och ex-bourbon-sötma. Toppenbra, som så ofta med Ruadh Maor - en Islayersättare.

Poäng: 87-88

14) Anam na h-Alba, Delicate Daisy. Icke-namngiven Lagavulin 3 är bourbon + 6 år marsalafat.

Väldigt typiskt sött marsalafat med sirap, brittisk fruktkaka. Och lagavulinsk brandrök som gift ihop sig rätt bra.

Poäng: 86

(Ingen bild)

15) Anam na h-Alba Glengoyne 12 år 2010, amontillado cask, 56,8 procent

Jämfört med syskonfatet på oloroso så är denna tydligt mindre söt. Äppelfräsch, ganska pepprig och torr i avslutet. Helt okej men sämre än oloroson, och som typiskt för Glengoyne lite dyr (170 euro).

Poäng: 86

16) Caol Ila 18 år unpeated, buteljerad 2017

17-åringen minns jag som fantastisk. Denna är också riktigt trevlig. Vanilj, lätt pepprig. Sjögräs och citron skvallrar om ursprunget. Lite sugen på att köpa en flaska (140 euro), men avstod.

Poäng: 89

17) Liquid Treasures Armagnac Garreau 1994 29 år

I doften: hallonsaft, äppelmos, röda vindruvor

I munnen: fruktigt, peppar, hallonsaft, örter. Ovant att prova Armagnac, så lite svårt sätta ord. Tydligt att tt här finns en del ålder i den fina balansen. Torrt avslut. Gott!

Poäng: 89

18) Whiskybroker Glenrothes 1997 23 år, sherry butt

I doften: jordgubbssylt, smuldeg, lätt peppar och sälta

I munnen: elegant bärsylt/saft, fläder. Lite dammigt avslut. Gott! En bra Rothes med lite ålder, så här vill jag ha ex-sherry-whisky. Nära köp.

Poäng: 90

19) Murray McDavid Aficionado Balmenach 1988 22 år 56,1 procent

Underbart fint åldrad Balmenach, där det ruffiga destilleriet slipats ner och spelar fint ihop med fatet. Skrev inga noter, men väldigt gott och hög wow-faktor, flera i gruppen gillade. Försökte köpa ut flaskan, men alldeles för dyrt.

Poäng: 90-92

20) Maltbarn Benrinnes 2000 23 år, ex-bourbon, 51,8 procent 

I doften: vitpeppar, stängd doft. Man kan ana tropisk frukt bakom pepparn.

I munnen: bättre. Tydligt tropisk! Saftig, mild citrus, malt. I avslutet chili, peppar, torr. 

Lite besviken, Benrinnes i den här åldern brukar vara riktigt bra. God i munnen, men doft och finish är lite överekat.

Poäng: 87

21) Maltbarn Aultmore 2006 17 år sherry cask, 52, 3 procent.

I doften: mild, fläder, svarta vinbär, peppar

I munnen: mer vinbär, smulpaj, drottningsylt. Mkt sherryfat, men elegant, lätt och fräsch. Bra!

Poäng: 89

22) Watt Whisky Peatsmoke on Gorgie 5 år, blended, 57,1 procent.

I doften: rök, äpple, fläder, muskot

I munnen: honung, äppelpaj, peppar. Uttorkande avslutning med rök. Okej blend, men väldigt ruffig och ung på ett inte helt angenämt vis.

Poäng: 79

(Ingen bild)

23) Macleans Nose blend, 46 procent 

Provade förra året och ville testa igen.

I doften: äpple, malt, honung, lätt rök.

I munnen: fläder, äpplen, rök, lätt sälta. Sjögräs i avslutet. Suverän lätt rökig blend, väl värd priset på 33 euro.

Poäng: 85

24) Watt Whisky Dailuaine 11 år, refill sherry, 58,8 procent 

I doften: malt, muskot, hö? Lime. Ruffig.

I munnen: lime, sjögräs, honung, peppar. Brukar gilla smakprofilen men detta togs nog ur fatet för tidigt. Uttorkande.

Med vatten: saftigare, maltig. Fortfarande rå. Äppelkart. Svagt av bär är enda ledtråden om sherryfat.

Poäng: 78