lördag 7 mars 2020

Old Pulteney Huddart & 2004 single cask 128

Idag testar jag ett destilleri som jag inte är särskilt hemma på - Pulteney, eller Old Pulteney som deras whisky kallas.

Old Pulteney destilleras i staden Wick, allra längst upp i skotska högländerna. Jag passerade förbi några mil därifrån, genom grannstaden Thurso, på väg mot Orkneyöarna för några år sedan. Pulteney är stadens enda destilleri.

Jag druckit Old Pulteney ett par tillfällen, och har väl då inte blivit alltför imponerad. 12-åringen, som är en av bolagets billigaste maltwhiskies, kändes ganska obalanserat spretig och mådde inte bra av den låga alkoholstyrkan på 40 procent. 17-åringen, som inte görs längre, gav inga bestående intryck (men verkar ha varit en favorit bland många som kan destilleriet bättre).

Jag har inte velat avfärda Old Pulteney innan det fått en bättre chans, så jag hittade några samples. Den första, Huddart, är en relativt ny NAS-whisky som lagrats på bourbonfat och slutlagrats på fat som tidigare innehållit rökig whisky (sannolikt rökig AnCnoc). Den andra är en officiell single cask från 2004, buteljerad 2018. För att särskilja från eventuella andra buteljeringar från samma år så är detta cask 128, som visst var en first-fill sherry butt.

Bildkälla: Old Pulteney

Old Pulteney Huddart
46 procent alkoholstyrka. Säljs på bolaget för 500 kronor.

Doft: Det första som slår mig är en häftig balans mellan söt vanilj och olja och torv.  Och så sjögräs, syrlig citron, kanske också lite salt. Det finns också en pepprighet, åt chilipeppar. Det doftar bra, men framför allt utmanande och intressant.

Munnen: först svårt att sätta ord på smakerna, men de landar allt eftersom. Mjukt av en osöt päronsaft och lite mjölig malt först. Sedan uttorkande mineraler, torv och salt. Det här är väldigt havigt. Lite citron i det också, som jag ju tycker ofta följer smaker av sjögräs. Pepprigt och olijigt i eftersmaken. Alltså, det här är inget man sippar lätt på. Det är det minerala, oljiga, maritima i förarsätet. Men det finns en liten vaniljsötma nånstans där bak, som skapar en liten, välbehövlig motvikt. 

Med fyra droppar vatten blir munkänslan lite torrare. Med det sagt hittar jag nästan ingen ek, en signal om att Huddart nog är en ganska ung whisky. Mer tydlig motorolja nu och lite mer torv (men inte rök). Lite mer vanilj, lite mindre sälta. Upplever att whiskyn nu är lite godare och lättare att gilla, om än det är långt ifrån att vara någon ”crowd pleaser”.

Sammantaget så är jag ingen expert på Old Pulteney, men min gissning är att Huddart ger en ganska god bild av destilleriets karaktärsdrag, fast med en torvig tvist från de tunnor som tidigare innehållit rökwhisky. För mig var det här en bättre introduktion till Old Pulteney jämfört med 12-åringen som jag drack i somras.

Bildkälla: Whiskybase.

Old Pulteney 2004, Single cask 128
62,1 procent alkohol. Buteljerat exklusivt för webbutiken The Whisky Exchange där den verkar vara slutsåld. 

Den mörka kopparfärgen skriker verkligen ”sherrylagring”.

I doften: visst finns här ordentligt med torkade frukter, men sherryfaten har inte suddat ut Pulteney-dragen. Här finns havssalt, citron och vanilj. Doften ramas in av örter och peppar. När jag doftar glömmer jag att detta faktiskt är 62 procent alkohol.

I munnen: okej, här märks alkoholen genast mer. Torkade mörka frukter tas snart över av alkoholhetta. I eftersmaken anas lite av den där oljan och citrusen, men det är knappt. I små sippar finns sältan där också.

Jag droppar i ca åtta droppar vatten. Sherryfrukterna är mindre heta nu, jag skymtar också lite choklad i bakgrunden. Sen kommer en väldigt god blandad citrusmarmelad. Det finns också sötma från honung och vanilj, det finns en nypa flingsalt och något som liknar hö. Lätt lätt ek. Tonerna av olja finns där i eftersmaken men är väldigt diskret. Snarare är det de trevliga söta citrusfrukterna som hänger i.

Mmm, det här är gott! Det här är ett lyckat exempel på hur destillerikaraktär kan samspela med sherryfatslagring.

Nej, Old Pulteney skäms verkligen inte för sig. Det är verkligen inte något jag skulle rekommendera till någon som är ny på whisky, det är den liksom för bråkig för. Men för den som vill bredda sina vyer bortom exempelvis en rökig islay eller någon snäll speyside, då är Old Pulteney inget dåligt val.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar