Benromach 10

Benromach är nog för många ett obekant destilleri i skotska Speyside, men jag tycker att det är nog så spännande. Benromach är lite old-school i sin stil och verkar eftersträva att likna hur whisky smakade i mitten av 1900-talet. Inget är styrt av datorer på destilleriet, utan görs av mänsklig handpåläggning. Det finns en touch av torvrök, då torkning av det mältade kornet förr enklast gjordes med en torveldad ugn. De har långa jäsningstider och använder tunnor av hög kvalitet för sin lagring.

Ägaren är den oberoende buteljeraren Gordon & MacPhail, som på senare år har släppt världens äldsta (längst lagrade) whiskies.

I glaset idag har jag deras tioåring. 43 procent alkohol (vilket skulle kunna innebära en lätt kylfiltrering), ingen tillsatt färg.

En riktigt bra tioåring.

I doften: i första sniffen känner jag sötma från både honung och vanilj, maltighet som från ljust bröd, och så de där lite smutsiga dofterna från läder och tobak. Söta, bakade äpplen, som i en äppelpaj utan smuldeg. Örtkryddor. Jordig rök, som man knappt tänker på. Diskret i bakgrunden finns något jag till slut landar i som ett earl grey-te (bergamott). Behöver jag säga att det doftar underbart?

I munnen: ganska samstämmigt med dofterna, och en ganska fyllig och oljig munkänsla. Definitivt honung, äppelbakverk, bröd, färska örter. Ännu lite smutsigare i munnen, nu maskinolja istället för tobak. Samma härliga jordiga rök som kompletterar de andra smakerna utmärkt. Märker att det inte finns så mycket i mina noteringar som associeras med sherryfat, men det känns som att det finns en viss andel sådana i mixen.

Med tre droppar vatten förändras doften inte nämnvärt. I munnen märks nu lite lätt ekig vaniljsötma, och munkänslan är ett uns torrare. De diskretare smakerna av örter och te märks lite mer. Fortfarande finns inte det minsta problem med alkoholstyrkan på 43 procent.

Likheten är slående med Springbanks tioåring, som jag häller upp i ett glas bredvid. Jag uppfattar Springbank 10 lite fruktigare, vaniljen ännu lite mer framträdande, lite mer maritim, lite mer oljesmutsig. Benromach är lite mer honungssöt och maltig, och har den där härliga earl grey-tonen i avslutet.

Springbank 10 har varit en favoritwhisky senaste halvåret, och det känns helt naturligt att ersätta den med Benromach 10 när flaskan snart är slut. Högre betyg än så kan jag inte ge. I mitt tycke är Benromach 10 den absolut bästa whiskyn som kan beställas för under femhundra kronor på bolaget. Kommer jag iväg som planerat till Skottland i sommar (man vet ju inte i dessa corona-tider), då är ett destilleribesök planerat.