Aultmore 12 & Deanston 12

Orökig bourbonfatslagrad single malt - en kategori whisky som i Sverige ofta tycks falla lite i skymundan bakom de kraftigare sorterna som är rökiga och/eller sherryfatstunga. Samtidigt skulle jag argumentera att detta kanske är den bästa kategorin maltwhisky. Här får destilleriernas olika karaktärer skina (särskilt om det finns en hög andel återfyllda fat i mixen), och därmed en stor palett dofter och smaker.

Dagens två är inte superstarka varumärken men heller inte totalt okända. Aultmore går tyvärr inte att köpa på systembolaget, men lyfts ändå fram av bloggare som David Tjeder och Whiskytower. Deanston har en del svenska fans som i grupperna på facebook gärna rekommenderar i synnerhet 12-åringen. Båda icke-färgade och icke-kylfiltrerade, med alkoholstyrka kring 46 procent.

Jag har velat prova dessa en tid, så tack till Victor S (secondfill.com) för dessa samples (se gärna hans sida för jämförelse med mina noter).

Aultmore 12 till vänster, Deanston 12 till höger.

Aultmore 12

Färg: vitt vin

I doften: Milda blandade citrustoner, likt en mjuk apelsin- och citronsaft. Hö, skorpor. Sötma från vanilj och honung gifter sig med citrusen - citronmousse! Kakorna vaniljdrömmar. Mmm. Efter en stund hittar jag lätt syrliga, övermogna röda äpplen, och trä som jag tror är ceder. Det är svagt där bak något lätt smutsigt - jag landar till slut i upptrampat jordgolv, men det är knappt urskiljbart. Kaffe med mjölk. Avslutar med en lite vass metall som sticker i näsan.

I munnen: Mjuka, krämiga citrusfrukter inleder i gommen, men ingen beska som ibland följer med det. Det är istället ganska sött med mycket vanilj och honung. Lätt av salt och mineraler. Upplevelsen blir lite fylligare, i brist på bättre beskrivning säger jag osöt, mjuk kola. Även smaken avslutar lite skarpt metalliskt. Det sista stör upplevelsen lite, men mest kanske jag önskar ytterligare något lager smaker. 

Med vatten: ännu lite mjukare, lättare, farligt lättdrucket. Gynnas av att det vassa metalliska nu mjukats upp till blöt sten och mineraler.

Poäng: 84.

Deanston 12

Färg: mässing

I doften: Hård smörkola, kanel, karamell. Lätt av peppar, torkade örter och vanilj. Lite sluten trots att den fått stå i glaset en stund. Svårdefinierad ljus frukt - torkad ananas? Bananbröd! Jag har svårt att känna doft av nötter, men jag tror det finns här. Well, lite stängt som sagt, men det finns en trevlig grundton av smör här.

I munnen: Mmm. Mycket kola av olika sorter, från fudge, tuggig fruktkola till werthers. Där bakom hittar jag sprudlande torr äppelcider. En del trä, som sågspån doftar, torkade örtkryddor (timjan?) följer. Röda lätt sötsyrliga vinbär. Hmm, bananbröd igen? Gott, välgjort.

Med vatten: munkänslan blir gräddigare, men smakerna lite tunnare. Kolan är kvar, men äppelcidern försvinner. Nötterna hittar hit från doften. Cappuccino nu i eftersmaken.

Poäng: 83.

 

Två tolvåringa bourbonlagringar, båda mycket välgjorda introduktioner till respektive destilleri. Aultmore tydligt lättare, liksom Linkwood placerar jag denna i kategorier som lätt, ljus, vacker, dessutom med härliga söta citrustoner som jag är väldigt svag för. Deanston är tydligt fylligare, extra mycket så med tanke på att också den enbart legat på bourbonfat. Stark betoning på kola och malt. Skulle säkert av många rankas som den bättre av de två, av de som vill ha sin whisky lite fylligare. Båda rekommenderas varmt.