Limburg 2024: söndag

Limburg dag 2. Inte lika trångt, lättare att ta sig runt, och lika mycket whisky att prova. Flera bekanta ansikten och mycket delad glädje. Längtar redan till nästa års mässa.

25) First Editions Balmenach 2009 13 år refill sherry

I doften: blöt jord, druvor, äpplen. Ganska ung.

I munnen: saftig, äpplig. Vanilj, fläder. Mycket destillat, lite ek. Upplevs mycket yngre än sin ålder, måste ha varit ett rätt dött refill-sherry-fat.

Poäng: 79

Mindre trängsel och därför mer tid för samtal på söndagen. Här med Paul Mckendrick hos Lady of the Glen.

26) St Bridgets Kirk Solera batch 2

Beskrevs i montern att denna Solera kom till av ett misstag - företaget som lagrade faten missförstod en instruktion och fyllde över tid på olika destillat i samma fat. Yngsta delen är en ca fyra år gammal rökig Ben Nevis.

I doften: kola, smör, örter, vanilj. Lätt rök.

I munnen: äpple, kola, grädde. Härligt krämig profil. Blöt jord-rök, lite typiskt rökig Ben Nevis. 

Poäng: 84-85

27) Lady of the Glen Glenrothes 2006 17 år, refill hogshead (läckande - bara 48 flaskor), 58,9 procent.

I doften: vaniljbomb, jord, dunnage, dammiga böcker

I munnen: vanilj, fruktsaft, kola, örter, jordgolv. Jättefin balans, enligt mannen i montern kan oxidering i det läckande fatet hjälpt till. 

Underbar refill ex-bourbon som känns äldre än 17 år. 170 euro kändes lite dyrt, annars hade jag köpt en flaska.

Poäng: 90

Joe Whittaker guidade i somras mig och pappa igenom Berry Bros & Rudds gamla lokaler i centrala London. Kul att träffa honom igen här i Limburg.

28) Berry Bros & Rudd Dailuaine 2012 11 år Year of the dragon

Till skillnad från Watt Whiskys motsvarande 11-åriga Dailuaine så är Berry Bros dito en riktigt trevlig whisky. Tydligt sherryinfluerat rödfruktig, men utan att ta överhanden.

Poäng: 87

29) Berry Bros & Rudd Caol Ila 2011 moscatel cask 50,4 procent

I doften: nötter i massor! Sjögräs, elegant lätt rök.

I munnen: nötter deluxe - moscatelfatet har verkligen satt en härlig prägel. Gott att Caol Ila-dnat är intakt genom sjögräs, lime och (nedtonad) rök. Mineraler och koppar i avslutet. Toppenbra fatexperiment!

Poäng: 89

30) Lord A Secret Islay (Laphroaig), oloroso cask, 58,1 procent 

I doften: väldigt mycket laffe - tjära, jod, bandage och rök. Ihop med olorososötma.

I munnen: tjära, jod, nötter. Elegant ex-sherry som gift sig bra med destillatet, om än inte så komplext.

Poäng: 86-87

31) Raer blended, olorosofat i mixen, 40 procent 

Fick frågan i Coopers Choice-montern om jag ville prova en blend från ett nystartat destilleri i Glasgow. Ingen av deras whisky i denna som jag förstod det dock.

Tydligt ung, enkel blend med fokus på olorosfat-smaker. Inget som är off, men händer inte så mycket spännande heller. Hade varit kul att jämföra med Bushmills Black bush - känns instinktivt som den är bättre än denna Raer.

Poäng: 78-79

32) Coopers Choice Campbeltown 2017 9 år, sauternes, 53 procent.

I doften: stängd - enbart peppar inledningsvis. Efter en stund sjögräs-citrus ganska intensivt.

I munnen: sött vitt dessertvin, sjögräs, citron, svagt av olja. Peppar, intensivt och uttorkande. Denna är inte balanserad och dessutom med lite för mycket ek. Jag brukar gilla både Campbeltown och sauternesfat, men detta var ingen bra parning.

Poäng: 81-82

33) Whisky-Doris Secret Speyside (Benriach) 2007 16 år, refill butt, 48,6 procent 

I doften: nötter, peppar, lätt torr

I munnen: lätt torr, tanniner, juice-ig. Päron. Slank och frisk i munnen. Bra balanserad Benriach men lite för mycket ek.

Poäng: 84

34) Whisky-Doris Loch Lomond 28 år, ex-bourbon, 48,7 procent

Provade denna snabbt redan på lördagen, men nu lite mer noggrant. 

I doften: vanilj, diskret ek, citronsyra. Frukt.

I munnen: vanilj, fruktsallad. Möbelvax, lite damm. En funkig, udda ton som jag har lite svårt att placera, som sitter i in i eftersmaken.

Lite udda som Loch Lomond kan vara, kanske särskilt för lite längre sen när kvaliteten var varierande. Bra pris - 140 euro för en 28-åring - men den är inte mer än bra.

Poäng: 88

35) Starward Vitalis, firande av 15-årsjubileum, 4-10 år på fem-sex olika fattyper, 52 procent

I doften: svarta vinbär deluxe! Bakom svagt av smulpaj och vaniljstång. 

I munnen: svartvinbärssylt. Väl avvägd ek, björnbär. Kul association till Starwards Tawny, som jag upplevde som flytande blåbärspaj. Annorlunda och bra.

Poäng: 88

36) Daftmill Single cask for Europe 2006-2019, 56,9 procent 

I doften: lite stängd av alkohol och peppar. Bakom vanilj, päron, lite av Daftmills lowlands-karaktär.

I munnen: mm, bättre. Mjuk i munnen, äpple, päron, grädde. Jord, malt. Härligt mjuk, juice-ig och samtidigt karaktärsfull, som Daftmill ofta kan vara.

Poäng: 88-89

Bildkälla: Whisky Auctioneer

37) Moncreiffe Balmenach 1971 15 år, 46 procent 

I doften: ganska karaktärsfull, ruffig Balmenach.

I munnen: snällare. Bär, malt, kopparmynt. Bra!

Poäng: 88

38) Gordon & MacPhail Caol Ila 1974, 40 procent 

I doften: lätt unken, torv, citron, apelsin, rök.

I munnen: apelsin, mjölkchoklad, maritim brine, lätt sälta-rök. Står sig bra på den låga styrkan. Utmärkt bra Caol Ila från innan ombyggnationen.

Poäng: 89-90

39) Blackadder Rosebank 1989 10 år, 59 procent 

I doften: citron, peppar. Styrkan gör den lite svårdoftad.

I munnen: mjukare. Äppelsaft, pajdeg, hasselnötter. Skulle nog utvecklas bra med vatten, men hinner inte det nu. Sätter därför inget betyg.

Jag och gänget från Spheric Spirits / Hogshead. Trevliga killar med bra whisky.

40) Spheric Spirits Blended Malt 1988 34 år. Beskrivs i montern vara Ben Nevis, som var maltkomponent i blenden Dew of Ben Nevis. 47,4 procent.

I doften: övermoget jäst äpple - väldigt Ben Nevis-funky. Apelsin, damm. Bra!

I munnen: samma funky-äpple. Åldern märks med en väldigt fin balans och längd. Lätt peppar i avslutet, tydligt ett refill-fat.

Köpte loss den öppnade flaskan, delvis för att det var mitt födelseår, men också att detta var riktigt bra och udda på ett kul sätt.

Poäng: 89-90

41) Spheric Spirits Blended Malt 1988 31 yo. Enligt buteljeraren tror de "på ganska goda grunder" att det är en Clynelish. 43,1 procent.

I doften: valnötsbröd, kopparmynt, äpple, apelsin

I munnen: äpple, apelsin, vingummi. Malt som löses upp i damm. Koppar, metall. Åldern har verkligen skapat en mild eventuell-Clynelish med massa kopparmynt i avslutet.

Poäng: 88

42) Spheric Spirits Armagnac Aurian 1988 35 år

Skrev inga noter på denna, minns bara som god och i linje med förväntningarna utifrån åldern. Ingen poängskattning.

43) Spheric Spirits Blended Malt 1978 44 år. Enligt buteljeraren malt-komponenten från Long John-blenden, lagrad på en refill sherry butt. 59,8 procent.

I doften: källare, romerska bågar, rök, köttgryta. Underbart.

I munnen: apelsin, gelegodis, kola, kopparmynt, nektarin, kaffe... Balanserat, fruktsyrligt, gammalt, utvecklas i vågor fram och tillbaka. Sagolikt bra whisky och mässans bästa för mig. Populär när andra i gruppen senare provade på min rekommendation.

Poäng: 92-93

44) House of Peers (Glenfarclas) 1955 25 år, 40 procent 

I doften: äppelkompott, apelsin, karamell, kola med lätt sälta.

I munnen: ex-sherry, kopparmynt, källare, lätt fruktsyrlig. Apelsin, choklad. Jättebra.

Poäng: 90

45) Black & White tidigt 60-tal, 43 procent 

I doften: källare, ex-sherry, jordgubbar, olja. Fylligt, murrigt, karaktärsfullt.

I munnen: kola, källare, metall, fikon, citron. Jättebra, med betoning på ex-sherry, ålder och bra OBE-toner. 

Poäng: 90-91

46) Signatory Bruichladdich 1992 23 år, hogsheads, 46 procent.

I doften: citron, smuldeg, sjögräs, lime. Mycket citrus. Härligt stiltypisk Laddie.

I munnen: sjögräs, mineraler, apelsin... Cheesecake? Lime och sjögräs i avslutet.

Poäng: 88-89

47) Black & White 80-tal? 40 procent 

I doften: jordgubbar, vingummi, peppar, smuldeg.

I munnen: äpple, apelsin, hallon, smuldeg, vanilj. I avslutet kopparmynt, uttorkande. Bra, men inte i närheten av syskonet från 60-talet!

Poäng: 86

48) Bowmore 18 år Aston Martin, 43 procent 

Tack till Dirk som bjöd på mässans sista dram. Skrev inga noter men minns ex-sherry, örter och snäll rök. God men lite, liksom harmlös, åtminstone då sent söndag eftermiddag.

Poäng: 84

Det var allt.  Tack för i år Limburg. Tschüss!

Limburg 2024: lördag

Lördag i Limburg. Som väntat en fantastiskt bra dag.

Av förklarliga skäl korta noter och lite höftade poäng.

1) Thompson Bros 1969 and 2017

I doften: honung, gamla mynt, damm - doftar härligt gammalt!

I munnen: samma som doften - tydligt en (övervägande) gammal whisky, med en lagom, balanserande sötma.

Poäng: 90

2) Whisky-Doris Ben Nevis 22 år 1996 Nose art, ex sherry

I doften: sött äpple, oljig, vaniljsås

I munnen: oljig, äpplig, lätt Nevis-funk. Bra!

Poäng: 89

3) Whisky-Doris Glen Keith 23 år 1997 Art Nouveau ex-bourbon 

I doften: mjuk och väldigt elegant. Vitt vin, tropisk frukt.

I munnen: saftig, lätt lätt ek, fruktig, apelsin, tropisk frukt.

En av mässans bästa whiskies, köptes och försöktes köpas av folk i gruppen.

Poäng 91 

4) Whisky Fair Glen Keith 21 år

Päronjuice, citron, fläder, äpple. Lite mer intensiv och ruffigare efter den extremt eleganta 23-åringen.

Köpte en flaska för relativt billiga 139 euro (tack LG för rekommendation!)

Poäng: 88-89

5) Rare Malts Dailuaine 22 år, 60,92 procent

I doften: citron, sjögräs. Kraftig på den höga styrkan

I munnen: äpple, ananas, mango? Ruffig på den höga styrkan och efter två snällare Glen Keith.

Poäng: 85

6) Glen Grant 12 år buteljerad 70-tal

I doften: vanilj, kopparmynt, äpple, lätt tropisk, mulljord

I munnen: sött vitt vin, tropisk frukt, slank textur. Dammig malt. Gott!

Poäng: 89

7) Ballantines 30 år buteljerad 70/80-tal?

I doften: nätter, äppelkräm, apelsinskal

I munnen: tropisk, lätt peppar, söt apelsinmarmelad, kopparmynt, damm. Bra, men inte riktigt så bra som förväntat.

Poäng: 85

8) Macallan 1988, Caledonian Selection, 57 procent

I doften: lätt unken källare, koppar, malt, fyllig, ek, otända tändstickor

I munnen: sötare, bär, söt-syrligt, ek, kopparmynt. Bra och överraskande billig Macallan (kostade 5 euro att prova).

Poäng: 88

9) Glenlivet 1989, Caledonian Selection, 58,6 procent

I doften: croissant, peppar, äppeljuice, smuldeg. Mer ex-bourbon-lik jämfört med Macallan ovan.

I munnen: päron, smulpaj, honung, torkat läder, damm. I avslutet tropisk frukt. Jättebra, en av de jag rankade högst på mässan och flera i gruppen gillade.

Poäng: 91

10) Single Speyside Malt 1972 20 år 40 procent. Sannolikt Macallan utifrån beskrivning i montern och på etikett-baksidan: "leading Speyside Distillery, sherry maturation"

I doften: apelsin, orange-vin? Mandel, toffee, verthers.

I munnen: nougat, choklad, mandel, kaffe med mjölk, fyllig. I avslutet lätt av tanniner. En bra sannolikt-Macallan.

Poäng: 89

11) The Nectar Irish Single Malt XO Part II, 49,3 procent. Enligt personal i monter en Bushmills, med fat från 90-tal och 2008.

Väldigt lätt, snäll, fruktig, elegant. Upplevs lite för snäll så här en bit in på mässan - hade behövt provas tidigare för en rättvis bedömning.

12) Bushmills 80-tal? 43 procent

I doften: syrlig frukt, koppar, vanilj, torr.

I munnen: apelsin, äpplen, metallmynt, källare. Mycket OBE som tar över, ganska obalanserad.

Poäng:  84

13) Anam na h-Alba, Ruadh Maor (rökig Glenturret), ex-bourbon

Kraftigt rökig, smutsig oljig rök. Smörjolja. Med balans av malt och ex-bourbon-sötma. Toppenbra, som så ofta med Ruadh Maor - en Islayersättare.

Poäng: 87-88

14) Anam na h-Alba, Delicate Daisy. Icke-namngiven Lagavulin 3 är bourbon + 6 år marsalafat.

Väldigt typiskt sött marsalafat med sirap, brittisk fruktkaka. Och lagavulinsk brandrök som gift ihop sig rätt bra.

Poäng: 86

(Ingen bild)

15) Anam na h-Alba Glengoyne 12 år 2010, amontillado cask, 56,8 procent

Jämfört med syskonfatet på oloroso så är denna tydligt mindre söt. Äppelfräsch, ganska pepprig och torr i avslutet. Helt okej men sämre än oloroson, och som typiskt för Glengoyne lite dyr (170 euro).

Poäng: 86

16) Caol Ila 18 år unpeated, buteljerad 2017

17-åringen minns jag som fantastisk. Denna är också riktigt trevlig. Vanilj, lätt pepprig. Sjögräs och citron skvallrar om ursprunget. Lite sugen på att köpa en flaska (140 euro), men avstod.

Poäng: 89

17) Liquid Treasures Armagnac Garreau 1994 29 år

I doften: hallonsaft, äppelmos, röda vindruvor

I munnen: fruktigt, peppar, hallonsaft, örter. Ovant att prova Armagnac, så lite svårt sätta ord. Tydligt att tt här finns en del ålder i den fina balansen. Torrt avslut. Gott!

Poäng: 89

18) Whiskybroker Glenrothes 1997 23 år, sherry butt

I doften: jordgubbssylt, smuldeg, lätt peppar och sälta

I munnen: elegant bärsylt/saft, fläder. Lite dammigt avslut. Gott! En bra Rothes med lite ålder, så här vill jag ha ex-sherry-whisky. Nära köp.

Poäng: 90

19) Murray McDavid Aficionado Balmenach 1988 22 år 56,1 procent

Underbart fint åldrad Balmenach, där det ruffiga destilleriet slipats ner och spelar fint ihop med fatet. Skrev inga noter, men väldigt gott och hög wow-faktor, flera i gruppen gillade. Försökte köpa ut flaskan, men alldeles för dyrt.

Poäng: 90-92

20) Maltbarn Benrinnes 2000 23 år, ex-bourbon, 51,8 procent 

I doften: vitpeppar, stängd doft. Man kan ana tropisk frukt bakom pepparn.

I munnen: bättre. Tydligt tropisk! Saftig, mild citrus, malt. I avslutet chili, peppar, torr. 

Lite besviken, Benrinnes i den här åldern brukar vara riktigt bra. God i munnen, men doft och finish är lite överekat.

Poäng: 87

21) Maltbarn Aultmore 2006 17 år sherry cask, 52, 3 procent.

I doften: mild, fläder, svarta vinbär, peppar

I munnen: mer vinbär, smulpaj, drottningsylt. Mkt sherryfat, men elegant, lätt och fräsch. Bra!

Poäng: 89

22) Watt Whisky Peatsmoke on Gorgie 5 år, blended, 57,1 procent.

I doften: rök, äpple, fläder, muskot

I munnen: honung, äppelpaj, peppar. Uttorkande avslutning med rök. Okej blend, men väldigt ruffig och ung på ett inte helt angenämt vis.

Poäng: 79

(Ingen bild)

23) Macleans Nose blend, 46 procent 

Provade förra året och ville testa igen.

I doften: äpple, malt, honung, lätt rök.

I munnen: fläder, äpplen, rök, lätt sälta. Sjögräs i avslutet. Suverän lätt rökig blend, väl värd priset på 33 euro.

Poäng: 85

24) Watt Whisky Dailuaine 11 år, refill sherry, 58,8 procent 

I doften: malt, muskot, hö? Lime. Ruffig.

I munnen: lime, sjögräs, honung, peppar. Brukar gilla smakprofilen men detta togs nog ur fatet för tidigt. Uttorkande.

Med vatten: saftigare, maltig. Fortfarande rå. Äppelkart. Svagt av bär är enda ledtråden om sherryfat.

Poäng: 78

Limburg 2024: busswhisky

 

Äntligen Limburg igen. Som föregående år var vi ett trettiotal whiskysugna svenskar som tog en buss ner, fint anordnat av Magnus Fagerström.

Den långa bussresan genom Tyskland upplevdes betydligt kortare i gott sällskap, och med sju busswhiskies.

1) Glendullan buteljerad tidigt 70-tal

I doften: peppar, old bottle effect, kola. Mustig. Ek, vaniljpulver.

I munnen: druvor, sött och tanniner. Lakritsrot? Peppar, äpple. Fruktigare i munnen. Avslut med källare, druvskal och äpple.

Sammantaget: bra, men också mer spännande än bra. Lite mycket ek. Kraftigare, fylligare än modern Glendullan.

Poäng: 84p

2) Dailuaine 20 år 1980 Private bottling ex-bourbon 

I doften: tropisk, grape, ananas. Chilichoklad, äppelkompott.

I munnen: ananas, äppelkompott, kanel, chili, jord, damm. I avslutet druvor, tanniner, äpple, koppar, apelsin.

Med vatten: mindre het, mer malt, blöt jord, lätt unket på ett bra sätt.

Sammantaget jättebra, min stil. Lite funky, lite gammal-toner. Kanske aningen för kryddig.

Poäng: 90p

3) Glenfarclas 8 år buteljerad tidigt 70-tal

I doften: fikon, kola, äpple, apelsin. Lätt bränd karamellkola som så ofta hos Glenfarclas.

I munnen: apelsinmarmelad, chili, druvjuice. Bränd kola, fruktkola. Lätt örtigt avslut.

Sammantaget god gammal Farclas, om ej extraordinär.

Poäng: 86-87p

4) Longmorn 26 år 1976, private bottling, sherry cask, 46,9 procent

I doften: körsbärssyrlig, bigarrå. Vanilj, lingon, marsansås.

I munnen: körsbär, rabarber, äppelpaj, peppar, lingon. Syrlig. Avslutet uttorkande, bärbeska, äppelpaj.

Sammantaget jättebra, möjligen kanske lite väl syrlig och kryddig. Vattendelare i bussen.

Poäng: 89p

5) Ardmore 23 år 1979, private bottling, ex-bourbon, 51,4 procent

I doften: grillad marshmallow, cigarett, vanilj.

I munnen: choklad, kaffe, marshmallow. Brasa på blöta klipphällar. I avslutet apelsin, beska, cigarettrök.

Med vatten: slankare, mindre het, elegant rök.

Sammantaget en härlig gammal Ardmore där röken inte kan bestämma sig för om den ska vara cigarett-ruffig eller elegant.

Poäng: 89p

6) Longrow 21 år buteljerad 2023, 46 procent

I doften: brine, citron, rökt fisk, sjögräs. Äppelkompott, honungskaka.

I munnen: sötare. Lemon curd, sjögräs. Lätt industriell rök. Tropisk frukt. I avslutet sand, sälta, citrus, vitt vin, peppar.

Med vatten: mer frukt, tropisk. Jättebra.

Sammantaget tror jag denna är snäppet bättre än 2022-an. Underbar citrus-maritim-campbeltown-ruff.

Poäng: 91

7) Speymalt Macallan 2003, 58,1 procent

I doften: bärmarmelad, grovt bröd, florsocker, björnbär.

I munnen: björnbär, drottningsylt (men inte så söt), läckerol cassis. Fyllig malt. I avslutet blandade bär, örter, malt.

Sammantaget en bra Macallan, utan svavel denna gång (jämfört med tidigare utgåva).

Poäng: 91

Smögen 12 år Distillery Estate Barley

Svensk whisky kliver allt högre upp i åldrarna, och nu kommer en första 12-åring i lite större upplaga från Smögen (de har tidigare släppt en 12-årig jubileumsbuteljering). Det är också en 12-åring med en tvist - kornet odlades precis i anslutning till destilleriet - en bohuslänsk ”local barley”. Det beskrivs av Smögen själva ha bidragit till en lite gräsigare karaktär. Ex-bourbon- och ex-sherryfat har använts.

Bildkälla: systembolaget.se

Smögen 12 år Distillery Estate Barley

Lagrad på ex-bourbon och ex-sherry

Buteljerad på fatstyrka 56,6 procent. Tillgänglig för 899 kronor via bolaget.

Färg: bärnsten

I doften: Vanilj, örter, sjögräs, medelkraftig rök. Citron. Vaniljen blir riktigt härlig efter en stund, går åt creme brulée. Lätt av peppar. I jämförelse med 6-åriga 100 proof är 12-åringen tydligt mer utvecklad. Det finns här en komplexitet där olika lager träder fram medan tiden går. 

I munnen: den medelkraftiga röken inleder, likt en brasa på klipphällen (mycket mineraler, som blöta stenar). Sjögräs-lime-citron. Vaniljen är kanske inte fullt lika elegant i munnen, men sötman skapar en skön balans. Sherryfaten märks som hallonbåtar. Avslutet är örtigt, ja lite gräsigt så som beskrivits om den lokala malten.

Med vatten: örterna förstärks i doften. Lakrits, vanilj, peppar. Lite torrare rök. I munnen istället väldigt krämig. Citron, örter, rök. Lätt fruktbeska. Sjögräs, rök och örter i ett långt avslut. 

Sammantaget: Smögens 12-åring gör med sin lokala malt en lite udda tvist, men behåller tillräckligt mycket av sin kraftfulla karaktär för att kännas igen. Mer örtig, och utan den typiska maltigheten, precis som beskrivet. Härligt nog har åldern bidragit med skön längd och komplexitet. Slutsats - ytterligare en suverän buteljering från Sveriges främsta rökwhisky-destilleri.

Poäng: 89p

KWS-provning Two Stacks

Missade klubbens Two Stacks-provning med Robert Gustafsson, både klubbmedlem och Two Stacks-representant i Sverige. Men fick iaf möjlighet att prova hemma i efterhand. Här kommer mina noter:

1.  Single malt double barrel 43%. Finns att beställa via bolaget.

Färg: halm

I doften: äpple, päron, något tropiskt - persika? Godiskaramell ungefär åt polkagris, marshmallows. Väldigt typiskt irländskt, nästan så man tror det är en blended. Dagg från blöt gräsmatta. 

I munnen: likt doften - päron, äpple och vanilj inleder. Sött, fruktigt och lätt örtigt. Persika och nu också ananas. Citronvatten. Återigen, den har lättheten som hos en blended whiskey, men ska alltså vara en single malt - kanske är det andelen trippeldestillering som lurar.

Sammantaget en bra stiltypisk irländare. Den lite högre

styrkan på 43 procent är ett plus. Säg 82p.

2.  Single grain double barrel 43%

Färg: vitt vin

I doften: än mjukare - inlagda päron det första jag tänker på, vanilj… lite parfymigt. Jag tänker rosenvatten, utan att riktigt minnas hur det doftar, så kanske snarare rosenbuskar som blommar då. Ahlgrens bilar? Känns som en rätt ung grain, inte särskilt lovande.

I munnen: väldigt neutral. Vaniljtonen skvallrar om att ekfat varit inblandade, men hade inte varit givet blint att detta var en whiskey. Inlagda päron, äppelkart, vitt vin. Den parfymiga tonen, och till den svagt av matolja, är lyckligtvis ganska diskret. Grain-sprit är betydligt renare än maltsprit, och det gör att den unga, spritiga tonen ändå är ganska mjuk.

Sammantaget är ung grain-whiskey inte en jätterolig

kategori, och denna är heller inte särskilt väl utförd.

Vissa kommer tycka denna är helt okej, vissa kommer

störa sig ordentligt på vissa smaktoner. Jag är

någonstans mitt emellan. Säg 74p.

3.  Pillars of creation, finish sherry cream cask 58,25% - en

mix från destillerierna Echlinville, Dingle och Killowen

(första och sista pot still, Dingle malt).

Färg: guld

I doften: det här är något annat. Delicatoboll, muskot, vanilj, äppelmos… Äpplen och örter hänger i, svartpeppar. När jag provar har jag inte kollat vad detta är, men skulle gissa att något kastat in ett ex-sherryfat bland bourbonfaten. Efter en stund kommer tropiska frukter - mango? - och gelégodis (ni vet, de där fiskarna i lösgodisdisken?). Bra doft!

I munnen: väldigt lik doften - äpplen, gelégodis, friska örter. Apelsin, ananas. Kola, kakao. Härligt krämig munkänsla. Alkoholen fint integrerad, märks bara med en lätt pepprighet. Med lite vatten droppar kvaliteten lite - lite mer örter, beska och en lite parfymig ton.

Sammantaget en riktigt trevlig whiskey, som går en fin

balansgång mellan att kombinera en klassiskt irländsk

smakprofil med att ta ut svängarna lite. Den

nedvattnade smaken drar dock ner betyget något. Säg 86p.

4.  Peated stout single malt smoke and mirrors 48%

Färg: halm

I doften: äpple, kanel, ekbeska och överraskande kraftig rök. Vedbrasa, blöt jord, läder. Nästan tjära (men inga medicinala toner). Rök är ovanligt i irländsk whiskey, och så här kraftigt rökigt har jag aldrig varit med om från den gröna ön. 

I munnen: röken är betydligt mildare här. Äpplen, päron, vanilj främst, där bakom en lite torrare, snällare rök. I eftersmaken kan man ana lite av den blöta jorden och lädret från doften, men mycket mer diskret. Säg, en ihopkrattad lövhög istället för en torvmosse, ish. 

Sammantaget - mängden rök skiftar ordentligt mellan doft

och smak. Oavsett ett utmärkt rök-alternativ som vill prova

något utanför Islay. Säg 84p.

5.  Peated stout single malt smoke and mirrors, finish på Grand

Marnier-likörfat 58,7%   

Färg: guld

I doften: kokta äpplen, tydligt mer äppelsyrlig, liksom murrigare (som om det var sherryfat med i mixen). Tydlig rök, men inte riktigt lika kraftigt. Säg tobaksrök som flätat ihop sig med ekbeska. Rätt mycket ek, ser en hög med sågspån framför mig.

I munnen: japp, mycket ek också i munnen. Ekpepprig liksom. Den tobakslika röken är ännu lite mildare i munnen. Mycket vanilj också, kola, äppelkompott, kanel. De sista smakerna är riktigt angenäma, så även om sån här turbo-lagring inte helt är min grej så är detta välgjort. Med vatten tyvärr åter en lite sämre utveckling - rosenvatten igen - men försämringen är inte lika påtaglig.

Sammantaget, om föregående var mer av en trygg

standardsortiment-whiskey så är detta mer av ett lätt utflippat

men kul fatexperiment. Såhär aktiva fat brukar inte vara min

stil, men här funkar det. Säg 85p.

6.  The blender´s cut apricot brandy cask 63%. 80 procent

grain, 8 procent pot still, 10 procent malt, 2 procent rökmalt,

allt slutlagrat på apricot brandy cask.

Färg: ljus bärnsten

I doften: friskt örtig, mint, äppelmos, vaniljsås, peppar. Muskot. Den höga styrkan tröttar ut näsan efter en stund, men inget spritigt i doften. Vaniljkola, äpplen och friska örter dominerar. En bra doft. Gissningsvis ett ganska aktivt fat.

I munnen: aktiv ek, absolut, men äppeltonen är riktigt härlig. Kunde nästan tro det var ett calvados-fat. Väldigt tropiskt, gelégodis… Eken ger sedan peppar, druvtanniner, mynta. Alkoholen är fint integrerad, men man vill gärna ha lite vatten i. Och denna klarar vatten bättre än de tidigare, inte alls samma parfymtoner denna gång. Fortsatt samspelar äpplen och tropiska frukter bra med peppar och örter. 

Sammantaget ett till lyckat fatexperiment, denna gång utan

rök. Äpplena och de tropiska frukterna är helt i min stil. Och

denna klarar dessutom att vattnas ner. Bäst idag - 88p.

7.  7yo single pot still cab franc finish for NL exlusive

Färg: ljus bärnsten

I doften: denna sticker ut! Direkt en mix av röda bär - röda vinbär, hallon, jordgubbar… Syltigt. Vaniljstång, svartpeppar. Verkligen tydligt ett rödvinsfat, däremot inte mycket pot-still-karaktär. Läder. 

I munnen: också i munnen tydligt präglat av rödvinsfatet/faten. Jordgubbssylt, på våfflor med grädde (yes, inte dumt alls). Svartpeppar, lite uttorkande ektanniner - dessa toner hade gärna fått vara lite mer diskreta, men ganska typiskt för rödvinsfat. Som i doften så går pot-still-destillatet inte att hitta. Vatten tyvärr inte gynnsamt - rosenvattnet visar sig än en gång.

Sammantaget en ganska väl genomförd rödvinslagring.

Det är lite tråkigt att pot-still-destillatet körs över av

vinfatet, och nedvattningen ger tyvärr återigen lite

oangenäma parfymtoner. I grunden dock en bra whiskey.

Säg 82p.

Duell: Compass Box Ethereal vs Maltman A Coastal Dram from the Isles

Ny duell, denna gång i en kategori som ligger mig extra varmt om hjärtat - lite äldre blended malts med inslag av rök. Här brukar jag hitta smaker och dofter som hör till en ålder kring 20 år - som tropisk frukt och dammiga böcker - och rök som smällt in som en diskret slinga. Därtill ofta med en lite mer rimlig prislapp än vad en single malt hade kostat.

Nummer ett är Compass Box Ethereal, som kom med 60 flaskor på ett webbsläpp för två år sedan (mars 2022). Compass Box har ofta lite premium på sina priser, och Ethereal kostade redan då 1800 kronor. Eftersom Whisky Weekly gav en fin recension vågade jag chansa. Whiskynörden har redogjort för vilken whisky som är i - Old Pulteney (43,3%), Miltonduff (17,4%) samt Ardbeg och Caol Ila (39,3%), den yngsta whiskyn 17 år och den äldsta 26 år.

Nummer två är nyare The Maltman A Coastal Dram from the Isles, en 22-årig blended malt. I skrivande stund är denna fortfarande tillgänglig, för synnerligen rimliga 1550 kronor. Enligt importören Clydesdale består denna av en hogshead Tobermory, 2 bourbon barrels Bunnahabhain och 2 hogsheads Highland Park. Hogsheads brukar om inte annat anges vara ex-bourbon men används också för ex-sherry - gissningsvis är detta dock liksom ettan en ren ex-bourbon-lagring (färgen är inte fullt så mörk som fotot antyder). Tobermory och Bunnahabhain gör dessutom whisky med både orökigt och rökigt recept - Tobermory kan därmed lika gärna betyga Ledaig (vilket jag tror efter provning), men för Bunnahabhain verkar det osannolikt att det rökiga destillatet är tillgängligt vid denna ålder.

Compass Box Ethereal, 17-26 år

Blended malt från Old Pulteney, Miltonduff, Caol Ila och Ardbeg.

Recharred & refill American oak-barrels & hogsheads

Styrka 49 procent. Kostade 1800 kronor 2022.

Färg: guld

I doften: sjögräs, mineraler, sandstrand vid havet. Ganska ordentligt citron-syrlig, kanske persika också? Ek genom vanilj, peppar och mynta. Godiset sockerbitar. Maritim, medicinal rök som skvallrar om Islay. Sjögräs-citron, sälta och vanilj hänger särskilt i.

I munnen: Mogna päron, citron och lime med mycket syra, sjögräs och tång. Den inledande lite mjukare fruktigheten (Miltonduff?) öppnar liksom upp för de kraftfullare smakerna - päron och torkade, lätt sötade äppelkuber (ni vet från naturgodis-disken) poppar upp igen. Citronrök, havssälta, fisksoppa - nog är detta ett recept med både Caol Ila och Ardbeg. Oljig, tjock textur. Citron-sälta-rök spelar mot päron-äpple-nektarin i ett långt avslut - sist en viskning av vit nougat.

Med vatten: åter citrus, päron, fisk och skaldjur märks lite mer. Ardbeg-röken är tydlig men lite nedslipad - tänk Ardbeg Ten men med fem-tio år till på fat. Olig och tjock i gommen. Upplevs lite äldre och mer nedtonad med vatten - päron och citron finns kvar men är inte alls lika mycket in-your-face utan mer i bakgrunden. 

The Maltman A Coastal Dram from the Isles 22 år

Blended malt från Tobermory, Bunnahabhain och Highland Park

3 hogsheads (sannolikt ex-bourbon) och 2 ex-bourbon barrels

Styrka 46,5 procent. 1548 kronor 2024 (skrivande stund fortfarande tillgänglig).

Färg: ljus bärnsten

I doften: sjögräs fast lite mer diskret, mineraler, vanilj. Torvmosse, lite lätt unken rök (på ett bra sätt). Torkat kött. Blöt jord, örter, ljung. Efter en stund tropisk frukt därbakom - färsk ananas och torkad mango. Apelsin.

I munnen: äpplen, citroner, sjögräs - nu nästan lika tydligt syrligt som hos Ethereal. Mineraler, polerade bestick, träskmark. Fett kött (bacon?) i stekpannan. Röken är ruffig, oljig och fet, mer Ledaig än Highland Park (om än ljungen kan anas). Grapefrukt, sjögräset igen. Ananas, vanilj. Svagt av nötter och kola. Citrus, vanilj, kött och olja i eftersmaken.

Med vatten: maritim - blöta klippor, sjögräs, metallbesticken. Fortsatt mycket Ledaig-ruff - det blir inte så mycket rök kvar med den här åldern och vatten, men mycket torv och fett kött. Bibliotek, damm. Grillad ananas, nötter. Härligt oljig och fet.

Sammantaget: Här är svårt att utse en vinnare. Båda är bra, välgjorda blended malts inom kategorin hög ålder och tydligt inslag av rök. Single Malt med samma smakprofil hade kostat bra mycket mer. Ardbeg-fans hade sannolikt valt Ethereal, fans av Ledaig Maltman’s 22-åring. Den senare tar det för mig med en hårsmån på mållinjen.

Poäng:

Compass Box Ethereal: 90-91p

Maltman A Coastal Dram: 91p

SMWS 26.160 Clynelish 9 år, ”Fruit market- candy store”

Denna Clynelish från SMWS har korkats upp med vänner flera tillfällen, och båda gångerna har vännerna varit närmast lyriska. Jag har gillat, men inte dragits med på riktigt samma sätt. I mitt tycke har det funnits bättre whisky på bordet dessa kvällar... Men jag blev så nyfiken att den fick testas för bloggen och synas lite mer i sömmarna.

SMWS 26.160 Clynelish 9 år, ”Fruit market - candy store”

Destillerad 2011, 2nd fill ex-bourbon barrel

Styrka 56,7 procent. Kostade 650 kronor via SMWS 2021.

Färg: halm

I doften: äpple, päron, mandarin inledningsvis, som snabbt övergår i gelégodis, mintkarameller (Marianne minus chokladen), och torkad ingefära. Peppar. Karaktärsfulla, nästan köttiga, malttoner i bakgrunden. Alkoholen är lite ansträngande för näsan.

I munnen: apelsin, mandarin, päron, ingefära. Lite alkoholbett i hettan, lite avslöjande för åldern, men misstänker vatten kommer lösa det. Tropiska frukter, ananas och... grapefrukt. Mycket karamell, inte lika mycket mint som i doften utan mer åt frukt. Nötter, danskt rågbröd. Citron. Fruktkaramell och mild ingefära i avslutet.

Med vatten: i doften mer gelégodis, sedan hårt gräddad brödskorpa, nötter, peppar. Vanilj, citrus, Marianne. I munnen har hettan minskat men kan anas ihop med ingefäran. Precis som i doften har nedvattningen fått den färska frukten att backa och godistonerna klivit fram. Grapefrukt, apelsin. Lätt vidbränt kött i pannan. Apelsin, nötter och malt i eftersmaken.

Sammantaget en kul och god ung Clynelish. Hettan från alkoholen är inte helt integrerad, men det är en marginell invändning och löser sig nästan helt med vatten och tid i glaset. Smakprofilen passar mig, men det verkar som att den passar vännerna än bättre. Visar hur vanskligt subjektivt poängsättning kan bli. 

Poäng: 86p.