Denna mörka decembermånad är första gången jag har en whisky-julkalender. Tack till Urban som gjorde en med enbart buteljeringar från Cadenhead's, Skottlands äldsta oberoende buteljerare.
Jag bestämde mig för att prova blint, för att testa allt utan förväntningar och förutfattade meningar. Jag kommer bocka av alla i ordning, men inte följa dagarna utan ta ett par i taget, för att få till en jämförelse, och också börja prova att sätta poäng enligt 100-skalan. Sannolikt blir jag inte klar till jul utan provar när jag får tillfälle allt eftersom.
Så, låt oss börja!
 |
| För denna serie inlägg blir det lite enklare tagna foton, men ni får en beskrivning av färg iaf. |
1
Färg: halm
I doften: Fräsch citron hittar jag först, sedan sommarblommor och nyklippt gräs. Kryddigt på ett örtigt sätt. Lätt parfymigt. Honungssötma. Friskt som från ett vitt vin. Kan det vara en Linkwood månne?
I munnen: mycket mjuk och silkig känsla i munnen. Sen kommer ett citrussting med viss beska, men det balanserar fint mot honungssötman. Här finns också röda äpplen och gelegodis. Relativt kort, torrt avslut med lite vass eukalyptus och honungskaramell. Tyvärr väcker starten starka förhoppningar som sedan inte riktigt uppfylls.
Med vatten: texturen nu lite torrare, de lätt beska och vassa tonerna kliver framåt och sötman bakåt. Mycket torkade örtkryddor nu. Gissningsvis måste detta vara en bourbonlagring, ca 15-18 år. Kanske en Linkwood. Gott men inget extraordinärt.
Ska jag försöka sätta poäng: 81p.
2
Färg: koppar
I doften: Fylligare, mer åt mörka, torkade frukter. Plommon, sylt på hallon och jordgubb. Fler färska frukter, särskilt päron och apelsin. En fin vanilj, grovt hyvlad planka, svagt av peppar.
I munnen: kryddigare i smaken, en del chilipeppar här. Lätt torrt. Hårda godiskarameller balanserar, däremellan finns en blandad och lätt besk citrusmarmelad. Kanske också jordgubbssylt. Lätt spritigt. Detta kan mycket väl vara en bourbonlagring, en sådan Longmorn jag har i skåpet dyker upp i tankarna. Tanniner och vanilj i eftersmaken.
Med vatten: Har bara en liten slurk kvar så blir ingen djup analys. Men mjukare nu, inte riktigt lika kryddigt och det är positivt. Jag gissar att detta är lite yngre, ca 12 år lagrat på bourbonfat. Kanske Longmorn om jag ska dra till med något. Som för nummer ett, gott men inte mer.
79p.
Facit:
1) Benriach (eller Benriach-Glenlivet som Cadenhead skriver på etiketten). 10 år, single cask (bourbon hogshead), 55,2 procent. Lagd på fat 2008, buteljerad 2018. Totalt 270 flaskor. Tro det eller ej, men jag har faktiskt en oöppnad flaska hemma (ca 800kr på auktion).
2) Speyside (Speyside-Glenlivet). 22 år, single cask (en sherry butt - måste ha varit en trött sådan), 55,5 procent. Lagd på fat 1996, buteljerad 2018. Totalt 486 flaskor.
Sammantaget: Inte många rätt, fel på både ålder och ett av fattyperna (destillerierna också förstås, men de prickar man ju sällan). För båda dessa tycker jag att doften är starkare än smaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar