Cladach Blended Malt, Diageo Special Releases 2018

Ikväll folieryck på en blended malt - Cladach. Den släpptes 2018 som del av det årets "special releases" från spritjätten Diageo - en udda fågel, då nästan alla av dessa whiskies är single malt. Här har Diageo istället blandat en whisky utifrån sex kustnära destillerier (Caol Ila, Lagavulin, Talisker, Oban, Clynelish och Inchgower - undantaget Oban, så håller alla dessa hög klass i min bok). 

Mitt whiskyintresse hade inte vaknat på allvar 2018 och jag minns inte Cladach från när den släpptes. Men året efter, 2019, då läste jag om den på David Tjeders blogg, och lade det någonstans på minnet att detta verkade vara en riktigt spännande whisky. 

Nästan tre år senare såg jag Cladach på auktion och bestämde mig för att lägga ett bud. Jag vann den för ca 1300 kronor - 700 kronor billigare än de 2000 kronor den kostade via bolaget 2018. Jag tolkar det som ett tecken på att single malt är kung, till skillnad från blended malt, och därtill har Cladach ingen utsatt ålder (sannolikt har whisky i olika ålder ingått i blandningen). Mig veterligen har Diageo sedan dess heller inte släppt fler blended malts i sina årliga specialsläpp, kanske ett tecken på bristande intresse från whiskyentusiasterna. Synd å ena sidan, utifrån hur bra detta är (se nedan), men å andra sidan ett bra köp för min egen del.

Cladach Blended Malt, Diageo Special Releases 2018
57,1 procents styrka. Såldes 2018 för 2000 kronor på bolaget - jag köpte tidigare i år för 1300 kronor på auktion.

Färg: rost

I doften: kola, vaniljfudge, söt apelsin. Vidare mot citron, sjögräs, rentav uppspolad tång på sandstrand. Kustig, salt citronrök ihop med bandage och lätt av andra medicinala toner. Cladach gör verkligen skäl för namnet, här finns massor av kust, balanseras upp av sötma av apelsinkaramell. Visst stick av alkohol på dryga 57 procent, men ändå är doften väl tillgänglig. I slutet, långt bak, torkade äppelringar och grillad ananas, hintar om att det kanske finns en del äldre whisky i blandningen.

I munnen: sjögräs och citron, vax, honung. Rejält med zest från citron och apelsin. Saltvatten på skärgårdsklippor och rök från lägereld. Gamla bestick mitt i den bolmande röken. Bakom citrusfrukterna nektarin och ananas. Visst alkoholstick, vatten kan nog vara gynnsamt.

Med vatten: Doften nu också lite köttig. I munnen har citrusen blivit lite sötare, dominerar inledningsvis ihop med mineraler från blöta stenar. Citrusrök a la Caol Ila, därefter följer tången från doften - lite unket, brötigt, Lagavulinskt. Sötman går åt citronfromage och torkad ananas i naturgodishyllan. Lätt dammigt, vax, de gamla, polerade besticken igen. Sötlakrits. Olja, både som från sädeskorn och motorer. Lång eftersmak, där citron och sjögräs är det sista som släpper.

Sammantaget: sagolikt bra. Cladach är så bra att man blir ledsen över hur fokuserade alla är på single malt, att denna typ av produkter knappt alls kan produceras.

Poäng: 93p - med andra ord, ungefär lika bra som de bästa gamla Longrow's som var med på provning för några månader sen (fick hälla upp och jämföra sida-vid-sida med suveräna 21-åringen för Sverige - helt jämn match).