30/11 2022: LKWF Watt Whisky Provning

Blair Athol Distillery 13yo 56,7%

I doften: apelsinchoklad - romerska bågar. Lätt av röda bär påminner om vinfat, men det tar inte över. Vanilj och söt paj.

I munnen: Samma fina balans. Apelsin och bakverk, bären har nu blivit sötsyrligt gelégodis. Vit choklad.

Med vatten: mer apelsin, nästan åt apelsinlikör (finns det?), lite mer vin (men mindre syrlig). Växer efter en stund, mjölkchoklad från doften och en härlig smörig ton.

Väl utförd vinlagring. Blair Athol verkar funka bra med aktiva desertvinsfat.

The Electric Coo 27yo Blend 42,1%     (Sannolikt Edrington-malt enligt Mark).

I doften: torr vanilj, väldigt diskret. Choklad, kaffe, sötlakrits. Tropiska frukter, eukalyptus, ingefäragodis. Allt väldigt diskret.

I munnen: mjuk, lite tunn munnkänsla, sedan lite ingefära som stadgar upp. Många blandade frukter, färska och i godisform. Putsade gamla bestick, friskt vatten från en bäck i skogen. Salt toffee. Växer.

Vattnade ej.

Bäst i linan.

 

The Campbeltown Blended Malt, Local Edition 7yo 57,4%

I doften: kustigt, sjögräs deluxe, olja. Torrare dofter av citrongräs och vanilj. Lätt pepprig.

I munnen: vanilj, päron, sjögräs, sötsyrlig. Olja, kaffe med mjölk. Sjögräs går mot citron och lime.

Med vatten: citronglass, lite mer scotia-funk - lerpöl, torsk... 

Bra grejer. Checkar av både kust och funk.

 

Glen Spey 14yo 54,8%

I doften: citron, torr rök från vedbrasa. Äpple, päron. Udda men spännande.

I munnen: speyside-fruktig, sedan den där torra citroniga röken. Bättre än jag minns från Campbeltown.

Med vatten: lite fylligare, gräddigare. Kaffe. Men annars samma härliga citron-rök och frukter.

 

Craigellachie 6yo 58,1%

I doften: ingefära, lime, peppar, torkade örter. Sött vitt vin. Äppelmos?

I munnen: lite mer tydligt sherryfat - torkade röda frukter och lätt syltig. Men "ljus" och frisk. Craigellachie-oljig, jord. En del omogna toner, typ äppelkart, men funkar här väldigt bra.

Med vatten: lite lättare, saftig. Bra giftemål mellan lite omogen malt, destilleritypisk råhet och diskret påverkan av sherryfat.

 

A Highland Distillery 16yo 57,1% (Westport = teaspooned Glenmorangie).

I doften: uppenbart äldre, mer vanilj och peppar. Precis som Craigellachien så är sherryfatet inte överaktivt. Kakao, hallon.

I munnen: härligt integrerat sherryfat. Hallon, björnbär. Choklad igen. Bakverk, härligt söt maltton.

Med vatten: Härligt söt och sötsyrlig, bären har blivit gelégodis. Citron-lime, vanlij. Bra. "Not overly sherried" säger Mark, och det stämmer.

High Coast Cinco

Dags att betygsätta en riktigt bra High Coast - Cinco. 

Denna whisky var från början inte tänkt att buteljeras på detta vis. High Coast gjorde ett experiment där man tog sprit som lagrats på ex-bourbon och re-rackade om till fem olika sorters sherryfat. Dels de lite vanligare Oloroso och Pedro Ximenez, men också Palo Cortado, Amontillado och Fino, alla på spansk ek. Tanken var att göra ett jämförelseexperiment, kanske som en Master class. Men så fick de idén att kombinera faten, och märkte att det blev väldigt lyckat. De gjorde dock en justering där de adderade ett PX-fat på amerikansk ek, för att öka sötman lite.

Cinco lanserades sommaren 2020. Det blev dryga 5000 flaskor och kostade 879 kronor på bolagets webbsläpp. Läs allt (typ) om Cinco på destilleriets hemsida.

High Coast Cinco
Lagrad först på ex-bourbon, sedan huvuddelen av tiden på fem sorters sherryfat av spansk ek. Styrka 50,5 procent, 5195 flaskor (50 cl).
Slutsåld sedan länge, kostade vid släpp på bolaget 879 kronor. 

Färg: koppar-brons

I doften: härlig mix av bärsylt, apelsinmarmelad och läder. Juligt bröd med aprikos och nötter. Kanel också. Det där destilleritypiska brynt smör finns diskret med. High Coast har lyckats med att skapa en både bred och angenäm doftpalett. 

I munnen:

Med vatten: röda och blåa bär, apelsinmarmelad igen. Kaffe latte och mjölkchoklad. Det låter sött, men bröd och kryddor spelar jämt med. Fint avvägd peppar. Härligt oljigt smörig munkänsla. Suveränt bra!

Med vatten: lite ljusare, gröna vindruvor nu med i mixen. Mer torkade kryddor, mer peppar, texturen lite torrare i munnen. För mig blir detta snäppet för pepprigt och beskt. Men det finns toner av kakao och mandariner som är mycket trevliga i den långa eftersmaken.

Sammantaget: det är ingen slump att Cinco beskrivs som High Coasts kanske hittills bästa whisky. Fatblandningen av olika typer av sherry, och en bas på ex-bourbon, har skapat något särskilt. Ett alldeles förträffligt bra whiskyhantverk. Att de adderade ett extra px-fat, för mer sötma, det uppfattar jag som väldigt lyckat, utifrån hur suveränt bra balansen blivit mellan kryddor och sötma (ovattnad).

Cinco visar vilken högkvalitativ whisky High Coast är kapabel att producera. I min tankevärld lyckas de bäst med sitt orökiga destillat, och när de ej lagrar det på nyek - det är vad jag kommer titta efter när jag ska ersätta min flaska.

Poäng:  88-89p.

Milk & Honey Elements Sherry & Peated

Idag är det dags att prova något udda - israelisk whisky! Destilleriet heter Milk & Honey och ligger i Tel Aviv. Det är Israels första whiskydestilleri, grundat 2013 (det finns faktiskt ytterligare ett par israeliska destillerier enligt Malt Whisky Yearbook).

Selected Malts har precis börjat representera Milk & Honey i Sverige och på onsdag 2/11 så släpper de fyra av deras buteljeringar via systembolaget. Eftersom jag besökte dem i Varberg härom veckan fick jag chansen att prova två av dessa innan släppet.

Milk & Honey verkar sträva efter att skapa whisky präglad av sitt israeliska ursprung, men lutar sig samtidigt mot beprövad skotsk erfarenhet. Några exempel - traditionella kopparpannor (pot stills), skotskt mältat korn, och de har (som så många andra unga destillerier) mottagit konsultation från den nu bortgångne Jim Swan.

Deras wash still har en typisk design, men är
faktiskt räddad från Rumänien!
Källa: Master of Malt

Det israeliska ursprunget blir tydligt om man tittar på klimatet - torrt och varmt. I genomsnitt 300 soliga dagar om året och en medeltemperatur uppåt 25 grader - whiskyn mognar snabbt. Destilleriet lagrar sina fat i flera delar av landet - det mest extrema exemplet måste vara vid döda havet, där 40 procent (!) avdunstar på bara ett år (är du nyfiken så finns denna buteljering, Apex Dead Sea, tillgänglig från 2/11).

Milk & Honey har också lyckats kosher-certifiera sin whisky. Om jag förstått det rätt är sädesbaserade produkter oproblematiskt ur kosher-synpunkt (därmed har de inga större problem att ex koka sin råsprit, eller att lagra den på ex-bourbonfat). Vinprodukter däremot har tydliga regler - en rabbi måste se över utrustning och tillverkning. Milk & Honey tillverkar inte vin, men ska deras whisky vara kosher måste vinet som legat på deras fat också vara det. Som första whiskyproducent i världen har de skapat en kosher sherryfatslagrad whisky (en av de två jag provar nedan).

De fyra Milk & Honey som släpps 2/11.
Bildkälla: Selected Malts

Milk & Honey Elements Sherry
Lagrad full tid på kosher sherryfat
Styrka 46 procent, icke kylfiltrerad och naturlig färg
878 kronor via systembolagets beställningssortiment

Färg: bärnsten

I doften: mjukt elegant från sherryfaten - björnbär och körsbär, sedan kola, kaffe latte och mjölkchoklad. Passande nog för namnet, mycket honung, honungskakor, ljus sirap. Lätt av torkade kryddor.

I munnen: lite mer sherryfat i gommen - mer av röda bär, definitivt den där lätt kärva smaken av körsbär, och det balanserar snyggt mot sötman. Apelsinmarmelad, honungskakor igen. Gott!

Med vatten: mer apelsin, mer krämig och oljig munkänsla. Björnbären tillbaka. Trevlig utveckling!

Milk & Honey Elements Peated
Lagrad på en blandning av ex-islayfat och ex-bourbonfat
Styrka 46 procent, icke kylfiltrerad och naturlig färg
855 kronor via systembolagets beställningssortiment

Färg: guld till bärnsten

I doften: vanilj, honung, och en diskret rökbrasa. Honung, nötter och bröd i förgrunden. Mjuk päronsaft, kanske med en touch av fläder. Rök och peppar kliver fram lite mer vid upprepade sniffningar. 

I munnen: betoning på det söta snarare än det rökiga. Honung, saft, nötter. Äpplen. Men också den där lätta brasröken, som lindat in sig i milda örtkryddor och lätt ekbeska. 

Med vatten: röken kliver ytterligare tillbaka, smälter samman med malt och ek. Frukt i form av äpplen, päron och mandarin. Örtig rök i eftersmaken.

Sammantaget: snyggt producerat whiskyhantverk från Tel Aviv. Det varma klimatet, gissningsvis i kombination med ett rent destillat, har gett en mogen whisky trots att ingen ålder angetts. 

Båda är bra och njutbara, men sherry-varianten är för mig lite mer intressant - Milk & Honey har en snygg approach här, där fatlagringen märks men samtidigt är fullt integrerat. Lättare, friskare och elegantare än vad man lärt sig att förvänta sig av en helt sherryfatslagrad whisky. Rekommenderas!

Poäng:

Elements Sherry: 86p

Elements Peated: 83-84p

26/10-22: Cadenheadprovning med Slainte

Magnus Fagerström bjöd på ytterligare en trevlig onlineprovning - denna gång buteljeringar från Cadenheads. Och samtliga över 20 år gamla - risken finns nog att denna typ av provningar snart blir färre och tydligt dyrare.

 

1) Cadenhead Cambus 1988, 30 YO
1988 - 2019, 300 bottles
1 x Bourbon Hogshead
Cadenhead - 46,1%

I doften: tydlig gammal bourbon-grain. Kokos, punchknappar. En lite jordig ton. Vingummi?

I munnen: lätta, mjuka, söta grain-toner. Punchknappar, fazer likör. Gräddig.

2) Glen Grant 1992, 23 YO
1992 - 2016, 414 bottles
1 Bourbon Hhd+1 Bourbon barrel
Cadenhead - 53,1%

I doften: mycket härlig gammal ex-bourbon med ett lätt destillat. Vanilj, päron, peppar. Lätt dammig.

I munnen: mer tydligt pepprig och kryddig. Men bakom en tydligt saftig sötma. Chili i eftersmaken. På gränsen till överekad för mig.

Med vatten: eken lugnar sig - tack. Kola, syrligt gelégodis.

 

3) Burnside 1991, 27 YO
1991 - 2019, 162 bottles
1 x Bourbon Barrel
Cadenhead - 44,8%

I doften: lite fylligare. Toffee, jordgolv, vanilj. Päron.

I munnen: jättegott. Tropiska frukter, blöt jord, äppelmos (på syrliga äpplen). Apelsin. Kopparmynt.

Med vatten: lite mer peppar, annars ingen större förändring.

 

4) Linkwood 1987, 26 YO
1987 - 2014, 972 bottles
Butts
Cadenhead - 56,8%

I doften: citronpeppar, vanilj. Citronfromage?

I munnen: apelsinbeska, chili, rivig i gommen. Återigen, lite mycket ek för min smak.

Med vatten: mindre pepprig, men än mer beska från apelsin. Vanilj. Örtigt avslut.

 

5) Glenallachie 1992, 25 YO
1992 - 2018, 540 bottles
2 x Bourbon Hogsheads
Cadenhead - 56,0%

I doften: vanilj, bibliotek, mild peppar. Diskret, blandad fruktkompott. Lime. Mint?

I munnen: blandat gelégodis, apelsinkaka, mint. Suveränt gott. Lite jordgolv i avslutet.

Med vatten:

 

6) Blended Scotch Whisky 45 YO
Blend of three whiskies married
together in 2016. Bottled 2019
Cadenhead - 43,1% 
(Glenfarclas, Glenlivet, Invergordon?)  

I doften: diskret vanilj, torrt läder, kryddor.

I munnen: Citrusfrukter och vanilj, chokladboll/arrak. Snäll och lite kort, men gott.

Med vatten: vattnade ej.

 

Selected Malts - The fighting casks

Selected Malts är återkommande whisky här på bloggen. Igår, i samband med en fatägarträff i Varberg, fick jag tillfälle att prova Mickes och Patriks senaste skapelser.

Fatägarträffen var, precis som förra året, en mycket trevlig tillställning. Selected Malts består inte bara av Patrik och Micke, utan också av den senares son och pappa. Det är varma, glada personer som inte bara bjuder på whisky utan också på sig själva. Idag också förstärkta av Christian Wikström från Agitator, som var väldigt generös med sin stora whiskykunskap.

Mina tre fatandelar från Agitator lovade mycket trots sin ringa ålder, men det har man ju nästan börjat förvänta sig från detta Arboga-destilleri. Fokus på bloggen här idag dock, var två andra whiskies Patrik och Micke bjöd oss på.

Selected Malts lanserade dessa ”fighting casks” tidigare i oktober. Dessa två speglar Mickes och Patriks olika smakpreferenser. Vi som träffat dom båda några gånger vet att Micke gillar sina sherry-slutlagringar, medan Patrik gillar lite mer, som han säger, ”naken” whisky, där destillatet får skina igenom.

Mikaels ”Mike The Sherry Monster” är en Glen Garioch som först legat 9 år på ett refill bourbonfat, och sedan slutlagrats två år på två mindre px-fat. Patriks ”Pat The Peaty Beast” är en rökig Box som har legat alla sina 8 år på amerikansk nyek.

Goa grabbar, bra whisky

Mike ”The Sherry Monster” 11YO
Glen Garioch 11 år, PX-finish
Styrka 50,3 procent, 680 kronor på systembolaget

Färg: bärnsten

I doften: nog finns här toner av px-sherry-fat, men det har inte dränkt destillatet. Snarare ser vi här varför Glen Garioch brukar funka bra på sherryfat. Russin, fikonmarmelad, och kolaremmar, men också vanilj och valnötsbröd. En del örter och peppar.

I munnen: mer PX, romrussin deluxe i munnen. Söta fikon, päronsaft. Inte lika balanserad som doften, här har fatfinishen tagit över mer. Men längre bak i gommen finns också de där brödiga malttonerna igen. Vågar man hoppas på att lite vatten skapar lite mer jämvikt?

Med vatten: yes, genast mer bröd, nötter och peppar tillsammans med russinen. Direkt mer välbalanserad och mer angenäm i mitt tycke. 

Pat ”The Peaty Beast” 8YO
Box 8 år, Amerikans nyek (hela lagringstiden)
Styrka 52,3 procent, 640 kronor på systembolaget

Färg: brons

I doften: en del nyek, men ändå en rätt balanserad doft. En massa vanilj, lite lätt av gröna vindruvor (både sötma och tanniner). Jordig rök, lite åt Highlands om vi varit i Skottland. Brödkryddor. Lime?

I munnen: inleder med apelsin, sedan nyeken åter i form av vanilj, druvor och peppar. Röken är fint inlindad i ektonerna. Nu uppfattar jag röken lite mer typisk för Box/High Coast - lite metallisk snarare än jordig eller skogig. Det brukar inte passa mina smaklökar men har funkar det faktiskt bra! 

Med vatten: mjuknar lite och blir därmed än lite bättre. Härligt saftig munkänsla, mer brödig och nötig. Fortsatt vanilj och peppar, men nu alltså lite mindre framträdande. Apelsinen har kompletterats med söt citron. Lätt sälta och beska i eftersmaken.

Sammantaget: en jämn fajt mellan två bra och prisvärda whiskies. Micke och Patrik är duktiga på story-telling om sina släpp, men framför allt är de duktiga på hantverket att skapa bra spritdrycker. 

Mickes sherrymonster är namnet till trots inte någon ren sherrybomb, vilket också flera andra noterade på besöket i Varberg. Absolut tydligt lagrad på PX-fat, men med vatten så kommer också destillatet fram. Patriks rökbest är heller ingen rökbomb, om än förstås tydligt rökig. Men framför allt - jag är klart positivt överraskad eftersom jag sällan tyckt bra om rökig Box, eller för den delen box på nyek. Men det här är bra, definitivt den bästa rökiga/nyekslagrade Box/High Coast jag provat.

Vem är fightvinnare? Matchen är så pass jämn att det i grunden faller på smakpreferens och tillfälle. Övriga deltagare var oeniga om vilken som var bäst. Pat ”The Peaty Beast” vinner för mig på en lite bredare smakpalett, samt att jag äntligen fått prova en rökig/nyek-Box jag gillat.

Mike ”The Sherry Monster” - 84-85p
Pat ”The Peaty Beast” - 86-87p.

St Bridget’s Kirk batch 2 20 år

Det är mycket som har blivit dyrt på sistone, i dessa kris- och inflationstider. Whisky har också ökat snabbt i pris, men den utvecklingen har pågått en långt mycket längre tid. Särskilt märks det på whisky med lite mer ålder. Whisky uppåt 18 år känns numera som en lyxvara, för att inte tala om whisky över 20 år som allt mer sällan ryms inom min budget. 

Det är trist, tråkigt, och man undrar om folk kan vara på väg att tröttna. Frågan är då om det blivit ett alternativ att titta bortom single malt-kategorin. I nördkretsar verkar blends vara på uppgående - kanske inte vanliga standardblends, men mer småskaliga saker på 46 procent och uppåt, liksom blends med lite ålder eller som buteljerats längre tillbaka. I Sverige kanske det tydligaste exemplet är kanadensaren JP Wisers 23-åring på cask strength för mindre än 700 kronor.

I skuggan av single malt ökar också utbudet av blended malts. Compass Box i synnerhet, men även flera andra oberoende buteljerare bidrar till att kategorin växer. Och ibland är priserna betydligt billigare än för single malt med motsvarande ålder.

Idag är det dags för just ett sådant exempel. Gregor Hannah, bakom oberoende buteljeraren Lady of the Glen, har tidigare i år lanserat blended malt-serien St Bridget’s Kirk (namnet kommer från en kyrkoruin i trakterna av där deras whisky buteljeras). Ganska nyligen släpptes batch 2 - det är tre orökiga malter från Highlands, Speyside och Islay (enligt en källa på nätet ryktas det om att vara Bunnahabhain, Glenturret och Glenfarclas, hur det nu må vara får vi nog inte veta). De har legat tillsammans i en sherry butt (enligt en källa ca tio år), men där hela fatet inte verkar ha gått till denna buteljering (andra delen/halvan ska ingå i batch 3 enligt Malt Reviews färska intervju med Gregor Hannah).

 

 

St Bridget’s Kirk, blended malt, batch 2 20 år
Styrka 45,1 procent, naturlig färg och ej kylfiltrerad. Pris 1165 kronor.

Färg: mahogny

I doften: tydliga sherryfattoner i form av fikonmarmelad och cola-gelégodis. Vanilj, svartpeppar och torkade örter, citronsaft - det senare matchar fint de mörkare tonerna. Lätt av sjögräs. Åldern märks i form av läder och dammiga böcker.

I munnen: Härligt oljig munkänsla. Sherryn dominerar inledningsvis - syltiga björnbär, rabarber och jordgubbar, farinsocker, fruktkola, sötlakrits. En massa gelégodis igen, läder igen, citronsaft igen. Den lätta sältan och oljigheten får mig att tänka på en bra Old Pulteney. Lätt pepprig i eftersmaken och torkar lätt i gommen.

Med vatten: Munkänslan fortsatt oljig, men lite mjukare och saftigare. ljusare, lite mer av röda bär. De härliga tonerna av gelégodis lyfts fram ännu mer. Tydligare äldre nu med toner av gamla polerade trämöbler och metallbestick. 

Sammantaget: en bra blandning av destillat, tydlig men balanserad lagring på sherryfat, och där åldern fått komma till sin rätt. Snyggt whiskyhantverk av Gregor Hannah och Lady of the Glen-gänget. En given köprekommendation för priset.

Poäng: 90p.

SMWS Craigellachie med Slainte 18/8-2022

 

1 44.136 Craigellachie 2004, 16 YO, “Who’s been in the biscuit tin?”, Refill Bourbon barrel, 208 btls, SMWS - 55,6% (J,O & V)

I doften: malt, ruffiga bensinångor, flädersaft, lime... underbart.

I munnen: söt malt, ruffigt men lite mjukare i munnen. Söt citron. Uttorkande i munnen.

Med vatten: likt ovan, mycket maltsötma, ruffigheten i bakgrunden. Mums. Kvällens vinnare enligt gruppen.

2 44.150 Craigellachie 2005, 16 YO, “Salting and pickling”, 2nd fill bourbon hhd, 231 btls, SMWS - 59,5% (Spicy & Dry)

I doften: honungsvax, lite torrt, gröna vindruvor med lite skaltanniner. Och, jo faktiskt, som namnet antyder - något salt och picklat.

I munnen: väldigt fylligt - mycket sötma, mycket malt, en härligt sälta, en lätt torrhet på tungan. Mums!

Med vatten: rundare, lite beskare, druvtanninerna från doften. En av mina topp 2 idag.

 

3 44.140 Craigellachie 1992, 14 YO “Spiced cranberry chutney crackers”, B. hhd/2nd fill PX hhd, 198 btls, SMWS - 63,2% (S & Sweet)

I doften: mango chutney - bra namn igen. Sälta, lätta sherryfattoner.

I munnen: lite mer sherry nu i mixen, men fortsatt fint integrerat. Gifter sig bra med det lite skitiga destillatet.

Med vatten: Lite mer citrus och sälta, ljusare, men behåller en lite bärig ton. Pepprig eftersmak. Igen, mycket bra.

4 44.107 Craigellachie 2002, 15 YO “Cinnamon scented syrup”, B. hhd/2nd Red wine barr., 272 btls, SMWS - 58,8% (D, R & D F)

I doften: vanilj, peppar, rätt kryddig. Torrt. Jo, kanel också.

I munnen: mer av vinfatet, mix av röda och blåa bär. Det ruffiga destillatet, åt bensinångor igen. Mycket bättre i munnen än i doften, men det är nog den svagaste i gänget, vilket några håller med om.

Med vatten: lite mjukare och rundare, men i stort lik.

 

5 44.142 Craigellachie 2006, 14 YO, “A Mediterranean feast”, B. hhd/Ref. Moscatel barr., 242 btls, SMWS - 62,3% (D, R & D F)

I doften: mer malt igen, ruff, päronsaft. Jordig, lätt sälta.

I munnen: mer av vitt vin, jord igen, kola, sälta... Mmm, moscatelfat brukar verkligen funka bra i min gom.

Med vatten: lite torrare, härlig citrus och vitt vin. En av mina topp 2.

 

6 44.153 Craigellachie 2007, 14 YO, “Curiously crazy!”, B. hhd/1st fill PX hhd. 263 btls, SMWS - 58,6% (D, R & D F)

I doften: tydligare sherry. Choklad

I munnen: väldigt söt, men dieselångorna finns där. Pepprigt avslut.

Med vatten: ljusare, mer citrus.

Sammantaget: hög klass. Craigellachie kokar karaktärsfull sprit, och SMWS har uppenbarligen lagrat den på bra fat.