Nu dags att skriva noter på en flaska jag köpte strax innan brexit - ni vet den där gamla goda tiden när man kunde köpa whisky online från Storbritannien.
Cadenhead’s har dessvärre avslutat sin Small Batch-serie, som ersatts av Original Collection buteljerad på 46 procent snarare än fatstyrka (Cadenhead’s har behållit den stilistiska fyrkantiga flaskan, den nya serien känns lätt igen med en grå etikett). På nätet sågs den nya serien som en försämring, men om den lägre buteljeringsstyrkan kan bidra till att hålla priserna lite lägre så kanske det är en bra differentiering för Cadenhead’s (Authentic collection är fortsatt på fatstyrka). Det jag främst reagerar negativt på är att Cadenhead’s tycks buteljera en allt mindre andel som ex-bourbon, och allt oftare tillämpa slutlagring på mer aktiva sherryfat och liknande. Säkert har de gjort analysen att detta säljer mer, men i min gom blir det inte lika lockande.
Flaskan som jag nu skriver noter på är en Benriach. På etiketten står det ”Benriach-Glenlivet”, vilket syftar på en äldre tradition att snylta på Glenlivets starka rykte (och eftersom Glenlivet är en fysisk plats - dalgången Livet - så har det varit tillåtet). De flesta destillerier och buteljerare, om än inte alla, har slutat med denna praxis - Cadenhead’s fortsätter dock med denna lite förvirrande och otidsenliga tradition genom att rakt av skriva ut vad som står på ekfaten.
Till skillnad från de flesta Small Batch är denna Benriach buteljerat från ett enda fat, riktad till den japanska marknaden. Jag har redan provat denna för bloggen, men då blint från en julkalender några år tillbaka. Eftersom jag vet att mina intryck ändrats en del ville jag prova den på nytt.
Cadenhead Single Cask Benriach-Glenlivet 10 år
Destillerad 2008, buteljerad 2018. Lagrad hela tiden på ett bourbon hogshead.
Buteljerad på fatstyrka, 55,2 procent. 270 flaskor riktade till den japanska marknaden.
Färg: halm
I doften: sirap, honung inledningsvis, men utan att bli för söt. Maltiga toner, kanske granola, liksom marmelad på citron och apelsin. Skorpor, nötter. Röda äpplen. En underbart smörig doft.
I munnen: börjar rätt intensivt, men hettan släpper snabbt. Ersätts av honung, valnötsbröd, söt citrus. Väldigt gott, de här citrussmakerna är jag svag för. Ananas, svagt av söta äpplen igen. Brunt farinsocker och lätt av svartpeppar i avslutet, tillsammans med apelsin.
Med vatten: den inledande hettan försvinner nästan helt. Lite mindre sött, lite mer äppelig syra. Citrusen är kvar, liksom nötter liksom den mogna, brödiga malten. Apelsinen tar över mer i avslutet.
Sammantaget: mycket har hänt sedan jag provade denna Benriach blint, och även sedan jag först öppnade flaskan. Jag upplevde denna blint som mycket vassare, mer åt eucalyptus, parfym och kryddor. När flaskan var nyöppnad upplevde jag alkoholhettan som störande. Tiden i flaskan tycks ha balanserat upp smak och doft, och lyft citrus, ananas, brynt smör, nötter och malt. För mig är detta sinnebilden av hur bra ren ex-bourbon-lagrad whisky kan smaka, och denna gång utan att ens vara särskilt gammal.
Poäng: 89p (ett stort lyft mot när jag provade samma buteljering blind - då landade poängen på 81.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar