Nästa SMWS-butelj ut på bloggen: denna gång en 8-årig Ben Nevis, som lagrats första fyra åren på en ex-oloroso butt och de sista fyra åren på en annan ex-oloroso butt men som i föregående fyllning i 20 år lagrat en Bowmore. Det receptet upprepar man inte i första taget!
Färg: mahogny
I doften: väldigt intensiv! Russin från sherryfaten. En salt rök som gifter sig väldigt bra med tonerna av nötter och mandlar. Och till sist äppeljuice från destillatet. Snyggt!
I munnen: överraskande snäll för sina 66,9 procent! Russin och bärsylt, nötmix med både saltat och osaltat, och en lite citrusaktig rök som för tankarna mer till Caol Ila än Bowmore. Och till Fisherman's friend med citronsmak! Apelsin, äpplen. Jordgolv - dunnagelagerhus - och tobak och läder. Syltig textur, där det söta och salta verkligen lyfter varandra. Jättebra.
Med vatten: med denna styrka snålar jag inte med vatten - tre teskedar i. Texturen blir lite torrare, sötman backar och den sälta röken går fram lite. Men den behåller en skön balans mellan sött och salt. Med russinen nu en väldigt skön salt kola. Mörk choklad och söt apelsin, med en lätt beska som hänger i. Motorolja svagt. Salta mandlar och hasselnötter tillsammans med tahini i det långa avslutet.
Sammantaget: att använda så här aktiva fat med ex-sherry och rök, det är inte utan risk. Men Ben Nevis kraftfulla destillat står pall för det, och de tre dimensionerna gifter sig sömlöst. Suveränt bra! Tack till Matt på The Dramble som skrev om denna innan släppet tidigare i år.
Poäng: 89p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar