Mackmyra Moment Fjällmark

Idag en lite äldre Moment från Mackmyra. Moment var fram till nyligen en långlivad serie med lite mer exklusiva släpp från Mackmyra - ofta lite udda fat, mycket experimentlusta. Men också lite beryktad för starkt varierande kvalitet, och ofta med låg styrka för att vara premiumwhisky.

Moment Fjällmark kopplar sitt namn till fjällvärdens bär nummer ett - hjortron. Mackmyra har mättat fat med hjortronvin, som lagrat delar av whiskyn. Dessa fat verkar ha varit både svensk, fransk och amerikansk ek. Utöver det också mer klassiska bourbon- och sherryfat.

Mackmyra Moment Fjällmark
42 procents styrka. 4411 flaskor, släpptes 2018 för 1200 kronor på bolaget.

Färg: brons

I doften: en stor släng fruktsyra inleder - övermogna äpplen, apelsinskal. Känner jag också hjortron eftersom jag vet fatmixen? Chili flakes, peppar - lite torrt och vasst. Väldigt lite sötma som kan väga upp balansen. Lite over-the-edge, mer intressant än njutbar.

I munnen: åter lite sura, syrliga frukter. Mer citrus - besk citron och blodapelsin. Också lite sötare, något sött vinöst, åt hur jag antar att ett hjortronvin skulle kunna smaka. Kolasås. Klart mindre kryddig i munnen. Oljig textur, syrligheten gör att styrkan känns klart högre än 42 procent. Fruktsyrlighet och apelsinbeska i avslutet.

Med vatten: syrligheten blir lite mindre stickig. Efter en stund faktiskt nästan hela vägen till syrligt gelégodis, och ingefäragodis. En del vinösa bärtoner igen, honung. Krusbär. Saftigt. Bara en lättare beska hänger i.

Sammantaget: en väldigt annorlunda whisky, präglad av väldigt annorlunda fat. Jag har aldrig druckit hjortronvin, men det finns smaker åt hjortron och vinösa bär. Med det följer inledningsvis en besvärande surhet, nästan lite unket, och en krävande beska - lyckligtvis släpper detta ordentligt med tid och luft. Svår därför att poängsätta. Mer än whisky att smutta på och inte dyka för djupt in i analysen.

Poäng: 82p

Cladach Blended Malt, Diageo Special Releases 2018

Ikväll folieryck på en blended malt - Cladach. Den släpptes 2018 som del av det årets "special releases" från spritjätten Diageo - en udda fågel, då nästan alla av dessa whiskies är single malt. Här har Diageo istället blandat en whisky utifrån sex kustnära destillerier (Caol Ila, Lagavulin, Talisker, Oban, Clynelish och Inchgower - undantaget Oban, så håller alla dessa hög klass i min bok). 

Mitt whiskyintresse hade inte vaknat på allvar 2018 och jag minns inte Cladach från när den släpptes. Men året efter, 2019, då läste jag om den på David Tjeders blogg, och lade det någonstans på minnet att detta verkade vara en riktigt spännande whisky. 

Nästan tre år senare såg jag Cladach på auktion och bestämde mig för att lägga ett bud. Jag vann den för ca 1300 kronor - 700 kronor billigare än de 2000 kronor den kostade via bolaget 2018. Jag tolkar det som ett tecken på att single malt är kung, till skillnad från blended malt, och därtill har Cladach ingen utsatt ålder (sannolikt har whisky i olika ålder ingått i blandningen). Mig veterligen har Diageo sedan dess heller inte släppt fler blended malts i sina årliga specialsläpp, kanske ett tecken på bristande intresse från whiskyentusiasterna. Synd å ena sidan, utifrån hur bra detta är (se nedan), men å andra sidan ett bra köp för min egen del.

Cladach Blended Malt, Diageo Special Releases 2018
57,1 procents styrka. Såldes 2018 för 2000 kronor på bolaget - jag köpte tidigare i år för 1300 kronor på auktion.

Färg: rost

I doften: kola, vaniljfudge, söt apelsin. Vidare mot citron, sjögräs, rentav uppspolad tång på sandstrand. Kustig, salt citronrök ihop med bandage och lätt av andra medicinala toner. Cladach gör verkligen skäl för namnet, här finns massor av kust, balanseras upp av sötma av apelsinkaramell. Visst stick av alkohol på dryga 57 procent, men ändå är doften väl tillgänglig. I slutet, långt bak, torkade äppelringar och grillad ananas, hintar om att det kanske finns en del äldre whisky i blandningen.

I munnen: sjögräs och citron, vax, honung. Rejält med zest från citron och apelsin. Saltvatten på skärgårdsklippor och rök från lägereld. Gamla bestick mitt i den bolmande röken. Bakom citrusfrukterna nektarin och ananas. Visst alkoholstick, vatten kan nog vara gynnsamt.

Med vatten: Doften nu också lite köttig. I munnen har citrusen blivit lite sötare, dominerar inledningsvis ihop med mineraler från blöta stenar. Citrusrök a la Caol Ila, därefter följer tången från doften - lite unket, brötigt, Lagavulinskt. Sötman går åt citronfromage och torkad ananas i naturgodishyllan. Lätt dammigt, vax, de gamla, polerade besticken igen. Sötlakrits. Olja, både som från sädeskorn och motorer. Lång eftersmak, där citron och sjögräs är det sista som släpper.

Sammantaget: sagolikt bra. Cladach är så bra att man blir ledsen över hur fokuserade alla är på single malt, att denna typ av produkter knappt alls kan produceras.

Poäng: 93p - med andra ord, ungefär lika bra som de bästa gamla Longrow's som var med på provning för några månader sen (fick hälla upp och jämföra sida-vid-sida med suveräna 21-åringen för Sverige - helt jämn match).

3/2 2021: Kanada-onlineprovning med Don Livermore

Här kommer en två år försenad bloggpost - en onlineprovning organiserad av Klaus Bitchnau, med JP Wiser's master blender Don Livermore.

Don Livermore har ofta prefixet Dr framför sitt namn, och har uppenbarligen både akademiskt och erfarenhetsmässigt kunnande i mängder. Han är exempelvis mannen bakom "The Canadian whisky flavour wheel", som till skillnad från de flesta andra doft- och smakhjul också attribuerar till varifrån dessa kommer. Under kvällen gav han också en längre genomgång av kanadensisk whiskys historia, med många historier från förbudstiden.

Whiskyn då? Inte jätteimponerande, men likväl kul att prova, särskilt för att få en första inblick i den säregna stilen som kanadensisk whisky har.


JP Wiser’s 10

I doften: honung, röda syltiga bär, vanilj, torkade kryddor. Kola, äpple. Mycket mer karaktär än vad jag väntat mig.

I munnen: tydligt beskare, kryddigare. Lätt av kärva tanniner. Finns också mjuka toner, vanilj, honung, päron, lätt vattnig. Balansen mellan dessa kontraster är inte helt toppen, doften tydligt bättre. Blir lite mer sammansatt efter en stund.

 

Lot No 40 – rye whisky, single column- and copper pot distilled

I doften: lite sluten, kryddig. Mörkt bröd. Mjuk kola.

I munnen: åter en väldigt mjuk textur. Ekbeska, brödkryddor, peppar. Kaffe, choklad.

 

 

JP Wiser’s 18

I doften: vanilj, peppar. Ek. Oj, ja det är verkligen bara ålder.

I munnen: lätt i munnen (suprise!). Ek, peppar. Det finns en trevlig vaniljfudge som hänger i till eftersmaken.

 

Pike Creek 10 – finished in rum barrells

I doften: ja, kanske lite jäs-estrar som jag associerar med romfat. Brunt farinsocker. Ektonerna ganska tydliga också, men mer nedtonat.

I munnen: väldigt söt. Arrak en masse. Vanilj. Tydligt fylligare, men fortsatt mjuk i munnen.

 

JP Wiser’s 23, 64,3%

I doften: mustigt. Osöt kola. Apelsinskal, äppelskal. Mörk brödskorpa. Päronsaft. Gillar. Var är alkoholen?

I munnen: okej, här märks alkoholen men det är inte hett. Söta körsbär och kanel (från smakbeskrivningen, men det stämmer väl). Vaniljkola, salt. Överraskande salt faktiskt. Med vatten kommer den där lätta texturen fram. Choklad.

 

 

 

JP Wiser's 23 år Cask strength blend

Idag dags för en kanadensare.

Kanadensisk whisky brukar oftast finnas i de billigaste priskategorierna, och förknippas sällan med något som nördar eller konnässörer dricker. Stilen är ren och lätt, vilket man åstadkommer genom att destillera huvuddelen uppåt ca 95 procent alkohol, alltså likt grainwhisky och nästan lika rent som vodka. En liten del mindre hårt destillerad rågsprit adderas, för att tillföra smak. 

JP Wiser’s lanserade dock något år tillbaka en whisky, som avviker - både billig (689 kronor), samtidigt gammal (23 år) och därtill på fatstyrka. Den kom till Sverige sannolikt med hjälp av Klaus Bitchnau, som under pandemin bjöd in deras master blender Don Livermore till digitala möten och provningar, och där just denna 23-åring efterfrågades.

JP Wiser’s 23 Cask strength blend
59,9 procents styrka. 689 kronor på bolaget - finns i skrivande stund några flaskor i enstaka butiker.

Färg: Guld

I doften: chokladboll, eller arrak. Ja, lite som en gammal grainwhisky. Men det finns inlindat lite mer karaktärsfulla toner, som läder, peppar, kaffe, snickeri (den inte lika hårt destillerade rågspriten?).

I munnen: sött, åt mjölkchoklad och brunt farinsocker. Svagt av röda bär - hallon? Cafe Creme, en väldigt gräddig munkänsla. Alkoholen imponerande väl integrerat. Lätt peppar i gommen och ett långt avslut. 

Med vatten: doften är fortfarande söt, men också något åt lakritshållet - fänkål? I munnen slank och skön, svagt igen av hallon men sedan en massa choklad. Tänk chokladtryffel, med både den gräddiga chokladmassan med ren kakao ovanpå. Lätt av besk apelsin. En lätt syrlighet hänger med, men avslutet är nu lite kortare.

Sammantaget en väldigt välgjord, chokladstinn kanadensare, som ger väldigt mycket för pengarna. I Sverige kan jag inte tänka mig någon motsvarande whisky som kan matcha i ålder och pris, dessutom på fatstyrka. Rekommenderas till alla, men särskilt de som gillar sötma i sin whisky.

28/2 2023: Irlandsspecial med whiskysnack

En whiskysnack-kväll med Klaus och Olof, på temat Irland. Med anledning av detta fick jag chansen att prova ett gäng irländare.

 

The Pogues
40 procent

I doften: karamell sticker ut, men annars rätt standard - kola, vanilj, honung. Musli. Okej men ganska harmlöst.

I munnen: okej munkänsla för den låga styrkan. Karamell, peppar och chilichoklad. Muslin har blivit lite mjölig. Röda äpplen i eftersmaken.

Bättre i munnen än i näsan. Men i en representant för Pogues skulle man vilja ha mer karaktär.

Poäng: 78p

J.J. Corry The Lock In
43,86 procent

En covid lock-down-blend, där 200 personer fick blanda en JJ Corry tillsammans med grundaren Louise McGuane.

Färg: päronsaft - väldigt ljus

I doften: en annan best. Här finns en långt större komplexitet. Kakan drömmar - härlig vanilj - torkad ingefära, torkade äppelringar. Kaffe. Sädeskorn, örter.

I munnen: sötsyrligt leder smaken. En del druvor och tanniner, snyggt matchat mot grädde. Kaffe igen. Ingefära, apelsin. Grädden hänger kvar. Torr kakao. 

Jättegott. Älskar att de vågat buteljera en så ljus whiskey.

Poäng: 87p

Glendalough Single Malt Whiskey
Slutlagrad på Mizunaraek, batch 1
46 procent

Färg: guld

I doften: röda äpplen, äppelskal, druvskal. Flytande honung. Chili. Ekplankor. Jo, absolut en del nyek.

I munnen: mjukt - vanilj och päronsaft - står mot rivig chili, peppar, gröna vindruvor. Choklad.

Såhär kraftig nyek är inte riktigt min stil, men det är snyggt utfört. 

Poäng: 82p

Waterford The Cuvee Lodestar
50 procent

Färg: halm

I doften: inte toppen inledningsvis - billig matolja, vanilj. Peppar, kraftiga torkade örter. 

I munnen: samma matolja igen. Maskeras lite av en syrlig fruktighet, men kommer tillbaka. Briochebullar. Strösocker. Peppar.

Med vatten: sämre, för de maskerande tonerna backar. Matolja och päronsaft. 

Aj. Kan bara hålla med David Tjeder.

Poäng: 73p

WD O'Connell Single Grain 10 år batch 4
48 procent

Färg: halm

I doften: citron med lätt beska. Och lemon curd. Smör, smuldeg. Päron.

I munnen: saft, citron, ljus sirap, gröna vindruvor. Kola. 

God, men lite anonym. Kanske att förväntas av en relativt ung single grain.

Poäng: 81p.

WD O'Connell Single Malt Bill Phil Peated batch 5
47,5 procent

Färg: halm

I doften: vanilj, lätt jordig rök. Äpple, kola. 

I munnen: Röken än mildare i munnen, försvinner in i chilipeppar. Ingefära i gommen. Sockerkaka. Söt citron.

Väldigt mild rökare. Lite för mild.

Poäng: 81p.

Minimässa Möckelsnäs 18/2-2023

Bildkälla: Destination Möckelsnäs

Whiskymässor i Småland är vi inte bortskämda med. Kul då att en minimässa nu arrangerades i natursköna Möckelsnäs utanför Älmhult. 

Selected Malts var där (inklusive Glenallachie, Milk & Honey, James Eadie), danska Stauning, isländska Floki, australiensiska Starward, liksom Skottlands-lågländska Annandale. Plus lite öl, gin och annat som inte hanns med.

Styrkan i en liten mässa är att det blir lite mer intimt. Lite mer tid med människorna som man delar whiskyintresse med. Det började redan innan mässan, då överraskades jag av Dennis Steckel på Älmhult station - bättre välkomnande kan man inte önska sig. Sedan sällskap med ett härligt gäng från den lokala klubben i Älmhult, på bussen ut till Möckelsnäs. Whiskykalenderns Klaus Bitchnau välkomnade och höll i trådarna. Flera vänner från whiskysnacken, som Ingrid, Tore, Gun och Kalle, var på plats. I montrarna Mikael med pappa hos Selected Malts, Gabriele hos Annandale, Bo hos Stauning, med flera. Tack alla!

Tidsmässigt blev det tre timmar på mässgolvet, så utöver att prata med folk blev det en del whisky provad. Nedan följer mina snabba doft- och smaknoter.

Innan mässan med Dennis: Amrut Ex-Madeira, single cask destillerad 2017 och buteljerad 2022.

Går att beställa från Clydesdale genom systembolagets privatimport (knappa 1500kr, om priset stämmer).

Skrev inga noter på plats, men härligt fräsch, mycket citrus och precis lagom söt. Madeirafatet tar aldrig över utan ger ett bra giftemål med destillatet.

Poäng: 89p

Selected Malts Highland Jewel (Tomatin). Destillerad 2014, buteljerad 2022.

Kostar 669 kronor via bolagets beställningssortiment.

I doften: orchard fruits, gröna äpplen, hårda päron. Nötter, lite lätt rostade. Vanilj och peppar, lär nog vara ganska aktiva fat. I munnen: än tydligare first fill i vanilj och peppar, men öppnar för mycket mer. Härlig äppelfräschör, varken sött eller syrligt. Bra, prisvärd buteljering från ett underskattat destilleri.

Poäng: 84p

Stauning Rye, 48 procents styrka

601 kronor via bolagets beställningssortiment.

I doften krämig vanilj, äpplen. Inte fullt lika kryddig som en del andra ryes kan vara. I munnen krämig, nästan silkig i munnen (lite åt Kyrö), röda bär i avslutet. Imponerande bra rågwhisky med mycket rågkorn och rågbröd, snarare än överaktiva fat.

Fick också prova Staunings råg-newmake. Mycket välgjort, med råg och citrus som skiner igenom.

Poäng: 84p

Starward Projects Tawny Cask, 50 procents styrka

1000 kronor via bolagets beställningssortiment.

Min första Aussie! I doften: blåbärspaj! Väldigt balanserat, integrerat, om än inte så komplext. I munnen lite sötare, nu hela klickar av blåbärssylt utöver smuldegen. Möjligen lite mycket fat och lite (lättare?) destillat, men helt integrerat och riktigt gott. Kanel, lakrits i eftersmaken.

Poäng: 86p

Floki Beer Barrel finish, 47 procents styrka

761 kronor via bolagets beställningssortiment.

Checkar för första gången också av whiskynationen Island. I doften: krämig vanilj, kaffe. Äppelkaka. I munnen tydligt stout-ig (med det sagt, ingen aning om vilken sorts ölfat denna slitlagrets på). Krämig, härlig textur. Björnbär, smulpaj, vaniljsås. Inte ung alls. Lätt pepprig, men inte överaktiva fat. Överraskande bra!

Poäng: 84p

James Eadie Caol Ila 11 år, Small batch, 46 procent

919 kronor via bolagets beställningssortiment.

En typisk Caol Ila på ex-bourbon, mer eller mindre. Citron, apelsin, lite lättare än vanligt i röken. Lider kanske lite av sin lägre styrka på 46 procent, när jag dessförinnan provat whiskies på högre styrka. Satte ingen poäng.

Glenallachie Single cask 2006 Oloroso Puncheon.

Kostar 1893 kronor via systembolagets beställningssortiment.

16 år, mer komplext än det jag provat tidigare från detta sherrydrypande Billy Walker- destilleri. Utöver russin också tropiska frukter, nötter och mandel, lätta kryddor. Förtjänar mer tid än de få minuter den fick på mässgolvet. Satte inga poäng.

Cadenhead Small batch Benrinnes 12 & Deanston 10

MMMC bjöd in till ett whiskysnack med Jenna McIntosh på Cadenheads - som brukligt väldigt trevliga onlineträffar. Jag passade på att samtidigt skriva smaknoter på mina två öppna Cadenhead's Small Batch, från Benrinnes och Deanston.

 

Cadenhead Small Batch Benrinnes 12 år
Ex-bourbon, 57,2 procent. Kostade ca 600kr år 2020.

Färg: vitt vin

I doften: besk citron, granola-musli. Oljigt, åt rapsfrön. Mycket säd- och malt, ganska typiskt Benrinnes. I bakgrunden finns där också det där lite köttiga, ruffiga. Vanilj, blodapelsin. Bra.

I munnen: citrusfrukter först. Sött, syrligt och lite beskt. Sädeskorn, grovt bröd, nötter. Oljigt, lite stickig textur. Alkoholen fint integrerad. Sötsyrligt i eftersmaken. Mint.

Med vatten: lite saftigare, men fortsatt oljigt i munnen. Kiwi. Syrligt godis och citrus. Mandelspån? Brunt farinsocker i eftersmaken. 

Cadenhead Single Cask Deanston 10 år
Buteljerad för Whiskypedia, en whiskyfestival i Lichtervelde, Belgien.
Ex-bourbon hogshead, 56,7 procent. Även denna kostade 600kr år 2020.

Färg:vitt vin

I doften: lite mer stängd i doften. Vanilj, lime. Söta kakor. Blött gräs.

I munnen: mycket mer tillgänglig än doften. Lime i ett glas vatten. Socker, syrligt gelégodis. Tanniner från druvskal. Lite mörkare i eftersmaken - kaffepulver och sötlakrits.

Med vatten: blandad citrus, lätt stickig i gommen. Socker. Torkade örter. Friskt vitt vin. Och blöt, mulljord i trädgården!

Sammantaget: båda har citrus och socker, men här finns också skillnader. Deanston är tydligt med sockersöt - nästan så man kan känna sockret i gommen. Det är lite enkelspårigt, men räddas lite av mer komplexitet och mörka toner i eftersmaken. I Benrinnes är sockret bättre integrerat, apelsin och sädesmalt tar mycket plats, och finns en hel del att upptäcka. Sammantaget en bra destilleripresentation. 

Poäng:

Benrinnes 12: 86p
Deanston 10: 82p