Limburg 2023: söndag

Andra dagen i Limburg. Mässan är betydligt lugnare på söndagen, färre människor och det glesar ut än mer på eftermiddagen. Skönt, och bättre möjligheter att prata med deltagare och utställare.

22) Villa Konthor Tamdhu 12 år 2007, 51,6 procent, ex-bourbon cask. På rekommendation av LG.

Citronvatten, vanilj. I munnen citron marmelad, lätt sälta. Kokos, krämig. Mycket trevlig!

23) The Nectar Balmenach 32 år, 1989, 44,6 procent, ex-bourbon? Magnus Fagerströms bästa under lördagen.

Mjuk doft, citron, vanilj, svagt av bondgård - gödsel och hö. I munnen kola, läder, apelsinskal, kött... Jättebra. 

24) Villa Konthor Inchgower 13 år, 2009, 51,9 procent, refill hogshead.

Äpplen, apelsin, vanilj, peppar. Kola, päroncider, lime. Jättetrevlig mjuk refill bourbon.

Fick sista dropparna!

25) Lady of the Glen Tormore 12 år, 2011, 55,1 procent, sauternes finish.

Honungskaka, nötter, sirap. Tropiska frukter. Sött vitt vin, söt lime. Äpple. I eftersmaken bondgård, åt blöt jord och komocka. En toppenbra Tormore.

26) James Eadie small batch Benrinnes 9 år, buteljerad 2021, 46 procent. Ex-bourbon, 2 refill-fat och ett 1st fill.

Valnötsbröd, bacon, vaniljfudge. I munnen grapefrukt, nötter, sprucket läder. Citronskal i eftersmaken. Gott!

Omtalade James Eadie-boken om 20-talets destillerier.

27) Findlater's finest 60-tal, 43 procent. Stor flaska. Enligt italienska Max(?) sannolikt bara malt, ev Lagavulin i mixen.

Lätt metallisk, chokladfudge, gammrök (som Tjeder skriver). I munnen syrlig, marmelad, jord, fruktig rök, läder. Jättebra gammal blend.

28) Johnnie Walker Black Label 50-60-tal. Okänd styrka.

Dov, vanilj, källare, koppar. Söta äpplen, apelsin. Svagt av rök? Bra!

29) Findlater's finest 70-tal, 40 procent.

Inga noter, men rätt lik sitt äldre syskon. Bra

.

30) Mossburn North British 13 år, 2008, 55,8 procent. Beaujolais-finish!

Mjuk, ljus, lätt - bra! Kola, körsbär, peppar. Lätt grain kan visst göra sig bra med ett lätt Beaujolaisvin!

X) The Finest Malts Port Charlotte 15 år, 52,1 procent, sherry hogshead.

Skrev inte noter, men likt Thompsonbrödernas Caol Ila så har sherryn tämjt röken rejält. Välgjord men inte riktigt min stil.

32) The Whisky Agency Drunken Squirrel hazelnut sprit, 40 procent 

Inga noter, men ja... Rostade hasselnötter, helt klart!

En buteljerare med snygga etiketter,
och lite höga priser.

32) The Whisky Agency Loch Lomond Croftengea 16 år, 2006, 52,2 procent. (Ex-bourbon?) Hogshead.

Mulljord, fruktsyra, lätt vanilj. Cafe Creme. Mycket fruktestrar, lätt smörig. Lätt jordig rök. Lik Croftengeasyskonet från Acla.

Bildkälla: Spiritofyorkshire.com

33) Filey Bay Flagship (Yorkshire Distillery) 46 procent. Instegswhiskyn i sortimentet.

Mycket malt och bröd, korn, nötter. Söt lime. I munnen sötare, vaniljbulle, nötter. Spröd. Ung, men likt Dornoch så uppskattar jag att få en tydlig destillerikaraktär.

Min första Rosebank!

34) Rosebank 12 år, buteljerat sent 70-tal eller tidigt 80-tal, 43 procent.

Koppar, kaffe, jord. Äpple. I munnen kakor, koppar, vanilj. Väldigt balanserad och välgjord - jättebra.

35) Glen Garry Finest, 70-tal, 43 procent. Oban Distillery nämns på etiketten, indikativt på ingående whisky?

Fruktig, livlig, kola. Kaffe, jord. Äpple, blandad frukt. Lätt av läder. En flaska med väldigt lite OBE.

En av mässans bästa etiketter?

36) Liquid Treasures Balmenach 10 år, 2010, 50,8 procent. Refill sherry hogshead.

Lätt sträv, tydlig men mjuk ex-sherry. Lätt köttig, som Balmenach ska vara. Bra.

37) Liquid Treasures Blended Malt, 30 år, 1992, 51,6 procent, refill sherry butt. Enligt utställaren Edrington stock, alltså sannolikt Macallan, Highland Park mm i mixen - tyvärr märktes det på prisnivån.

Inga noter, men bra.

Bildkälla: whiskybase

38) Liquid Treasures Ben Nevis 20 år, 1998, 52,1 procent, bourbon hogshead.

Äpple, vanilj, honung, vaxig. Lätt sträv, men annars bra.

39) Liquid Treasures "A Secret Highland Distillery, peated type", 21 år, 2000, 54 procent, ex-bourbon. Oklart om det är en rökig malt, eller ett ex-rökigt fat - utställaren visste inte ursprunget. Utställaren gissade Ardmore, medan besökare var övertygade om Clynelish.

Vanilj, vax, torr rök, jord, peppar. Gott, smakar absolut som 20+ år. Bra pris, så blev en flaska.

40) Black & White 60-tal fram till 72. 

Inga noter.

41) White Horse 70-tal

Inga noter.

42) Queen Anne 60-tal 43 procent 

Inga noter.

43) Springbank 17 år 2000, cask 676 refill sherry, 44,9 procent. Privatfat för Jörg Witzorkiwitz & Kilian Grimm.

Inga noter, men ren njutning. Lagom mycket sherry och mycket campbeltown som skiner igenom. Tack Dirk för att få avsluta mässan med en så bra dram.

Avslutade med att turista lite i den gamla, vackra stadskärnan innan bussen tog oss hem.

Limburg 2023: lördag

Äntligen Limburg! Första gången för mig. Väldigt mycket whisky, och bitvis också väldigt mycket människor, men trängseln var hanterbar. Större utmaning kanske att navigera bland alla utställare och deras rika sortiment.

1) Ballantine's 12 år 80-tal, 43 procent.

Delikat, honung, dammig. Torkade äpplen och tropiska frukter. Bra!

2) Stewart's Cream of the Barley, 70-80-tal?

Syrligt gelegodis, torkade äpplen, kanel, läder. Mer kopparmynt, lite mer obe-toner, men också lite mer komplex. Bra!

Dirk Rosenboom hällde upp flera
bra blends båda dagarna. Generös
både med whisky och kunskap.

3) Bell's 20 år 43 procent, 80-tal?

Vanilj, damm, lätt unken i doften. I munnen honungsvax, bättre.

4) Dornoch 4 år cask 83, 1st fill ex-bourbon

Jättebra för sin unga ålder. Maltdriven, precis som man önskar.

Connal MacKenzie från Ardnamurchan 

5) Maclean's Nose blended (ej ännu lanserad), 46 procent. 70 procent malt, 30 procent grain (grain lagrad på sherryfat. I receptet Ardnamurchan, campbeltown mm.

Connal visade video där Ardnamurchankollagan Jenny vält just denna flaska ner i en fårhage... :-)

Sälta, malt, vanilj, lätt fyllig. Kola. Väldigt bra blend.

Trångt!

Bildkälla: Eldvatten

6) Eldvatten Arran 15 år Kungliga Katter nr 6, 2007, fat 666 1st fill ex-bourbon barrel, 56,8 procent.

Mörk kola, hallonremmar, lätt syra i eftersmaken. Bra.

7) Whisky Broker Speyside Distillery 24 år 1997, 49,9 procent.

Vaniljkola, citronvatten. Råsocker, vaniljbulle. Levde inte upp till förväntningarna.

8) Acla Selection Loch Lomond Croftengea 10 år 2006, bourbon hogshead, 51,6 procent Schweizisk buteljerare.

Smörig, fruktestrar, vanilj, svag rök. Mycket bra! Blev en flaska hem.

Därefter indisk lunch med Björn på EatTandori. Gott!

9) Tormore 5 år 80-tal, 40 procent

Mild, trött, vanilj, syrlig frukt. Ingen höjdare.

10) White Heather 70-tal, 43,4 procent

Dammig, metall, apelsin, tropisk, kanel, vanilj. Jättebra!

Bildkälla: Clydesdale

11) Firkin Ten Benrinnes 2008, 48,9 procent. Finish på madeirafat.

Fruktkaka eller brittisk christmas cake, kanel -madeirafaten talar. Men också torkat kött från det kraftiga destillatet. Bra, men lite dyr.

12) Maltbarn "Glen Mosset" (Benromach) 10 år, 2013, 54,9 procent

Olja, rök, jord, vanilj, apelsin, choklad. Hallon, kola, mineraler, olja, lakrits. Sträv, sämre i munnen dessvärre.

13) Maltbarn "Granville" (Clynelish) 22 år, 2000, 54,9 procent

Vanilj, honungskaka, jordgolv. Lätt torr doft. I munnen vaniljfudge, lätt sälta, sprött, lätt uttorkande. Med vatten oljig men sträv - mycket vanilj, vaxig, smulig malt. Synd att den var lite för torr.

14) Great Ocean Liners Fettercairn 13 år, 2000, 50,6 procent, bourbon cask.

Lite svårt doft. I munnen oljig, ost, smörig, örter och peppar. Gott.

15) Anam na h-Alba Benrinnes 10 år 2010, 59,3 procent, ex-bourbon. Tysk buteljerare.

Doft: syrliga äpplen, sälta, örter. I munnen köttig, lätt sträv, sälta. Bra typisk Benrinnes - fick bli en flaska med hem.

16) Anam na h-Alba Inchgower 13 år 2008, 56,6 procent, 1st fill oloroso butt

Söt röd frukt, lätt maltig.

17) A. D. Rattray "Burnside" (Balvenie) 26 år, 45,4 procent, bourbon barrel.

Mjuk, vanilj, bibliotek. Komplex, vaxig, söt, läder. Precis så bra som man hoppas från en gammal Balvenie.

Snygg etikett, men inte bästa Caol Ilan.

18) Thompson Bros Caol Ila 9 år, 2014, 52,3 procent. Finish på px-sherry. Buteljerad för mässan.

Rätt kraftig px-sötma, åt russin och bär. Väldigt lite rök och citrus för en Caol Ila, avstod därför köp av flaska.

19) Thompson Bros "Distilled on the Isle of Islay" (Laphroaig) 32 år, 1990, 49,3 procent. Står inte på etiketten, men gissar ex-bourbon. 

I doften: salt rök, fudge. I munnen salt kola, damm, torkad ananas. Gott!

X) The Maltman Ben Nevis 23 år, 1999, 46,7 procent, bourbon hogshead.

Inga noter, men smakade bra.

20) Cadenhead Original The English Whisky Company 12 år, 46 procent, sannolikt ex-bourbon.

Vanilj, musli, ganska kraftig vedbrasa. Kraftiga torkade örter. I munnen sötare - riskakor med sirap. Päron. Röken kraftig men nu mest tydlig i eftersmaken, nu också med ett stänk av tjära och apelsin. Jag brukar gilla rökarna från English Whisky Co, så även denna.

21) Watson's Very Fine No 10, buteljerad 60-70-tal? 43 procent.

I doften metallisk, bärig, kryddig. I munnen fyllig, sherryfat? Läder och damm. Bra!

Kvällen avslutades i gott sällskap på hotellet zur Krone i Löhnberg. Vit sparris med lax - sagolikt gott!

Limburg 2023: busswhisky

De som rest med Magnus Fagerström vet att en sak ofta kommer fram på bussen - busswhisky! Gjorde resan ner till Limburg betydligt kortare, när vi provade tillsammans på bussen. Tack och bock för din generositet Magnus!

1) Glen Grant 19 år, tidigt 70-tal, italienimport, 45 procent

I doften: grillas ananas, torkade äpplen, vanilj. Lätt syrligt.

I munnen: mer ananas på grillen, ingefära. Fruktsyrligt som går åt apelsinbeska. Lätt metallisk i eftersmaken (old bottle effect?). Dammig, josig, lätt unken i avslutet (på ett bra sätt). Jättebra.

Bonus 1) Strathisla 25 år, buteljerad 2014 på destilleriet

Söt lime och citron, tropisk. Inte speciellt kryddig. Jättegod.

2) Glen Ord 23 år, 1996 refill sherry 53,5 procent

Privatbuteljering Half Man vs Mothercake, halvflaska

I doften: apelsinmarmelad, lemon curd, lite metalliskt spritig. Vanilj, smulpaj, peppar, örter.

I munnen: apelsin i många nyanser. Chilipeppar och alkohol - inte perfekt integrerad trots åldern. Koppar. Lätt syrligt gelegodis. 

Med vatten: alkohol-chili-delen försvinner lite i eftersmaken, men inte helt. Apelsin, citronvatten, vaniljbakelse, kopparmynt. Ok.

3) Glen Garioch 18 år, 1986 refill sherry, 50,1 procent.

Privatbuteljering.

I doften: igen citrus - apelsin och citron. Örtig, nötter. Fyllig, oljig. Fatbeska, gamla ekmöbler, te.

I munnen: fyllig, oljig. Apelsin, kaffe och te, bestick, rågbröd. Växlar mellan ljus citrus och mer mörka, oljiga toner. Bra!

Med vatten: apelsin och motorolja, lakrits. Lätt bränt rågbröd. Nötblandning. Svart te, bestick. Gelegodis, ananas. Jättegott!

4) Fettercairn 25 år, 1975, sherry cask, 48,3 procent.

Privatbuteljering av "No exit".

I doften: fruktigare - äppelmos, kanel, banan? Peppar. Mellangrovt bröd, blöt gräsmatta.

I munnen: röda äpplen, apelsin, fläder, gelegodis. Fruktigt värre!

Med vatten: nu mer spännande! Utöver frukt också kaffe, och det där jag associerar med Fettercairn - umami. Jättegott!

5) Clynelish 31 år, 1980, refill sherry, 51,4 procent.

Privatbuteljering, "WK vd" på etiketten.

I doften: syrlig, lite unken, metall. Äpple, vanilj, kaffe.

I munnen: äppelcider, vanilj, päron. Krämig, frisk. Vaniljkräm? Honungskakor. Kakao, läder.

Med vatten: chokladig, äpple, apelsin. Gamla trämöbler. Väldigt bred palett. Jättebra.

6) Imperial 25 år, 1982, 56,9 procent.

Privatfat SPSC1804, Shaun & Anne Roddy.

I doften: hö, bär en masse, torkad frukt, svarta vinbär. Vit choklad, lätt ek.

I munnen: bärsylt, björnbär, blåbär. Fudge. Lätta druvtanniner. Kaffe. Bär i eftersmaken.

Med vatten: blåa bär, mineraler. Fudge. Ett lätt destillat som legat länge på sherryfat.

Bonus 2: Clydeside Stobcross - ett nytt Glasgow-destilleri.

I doften: ungt. Äppelkart, gräs, ung malt.

I munnen: äpple, päron, vanilj, honung, ung malt. Ung.

Bonus 3: Kilchoman 10 år 2006, bourbon, 57,6 procent.

Privatfat "Siingel Målt Skaun"

I doften: citronfromage, mineral. Rökbrasa på stranden, sjögräs.

I munnen: citron, sjögräs, vanilj, rök, sälta.

Med vatten: mer rök - vedbrasa. Sand. Socker. Ok.

Mackmyra Moment Fjällmark

Idag en lite äldre Moment från Mackmyra. Moment var fram till nyligen en långlivad serie med lite mer exklusiva släpp från Mackmyra - ofta lite udda fat, mycket experimentlusta. Men också lite beryktad för starkt varierande kvalitet, och ofta med låg styrka för att vara premiumwhisky.

Moment Fjällmark kopplar sitt namn till fjällvärdens bär nummer ett - hjortron. Mackmyra har mättat fat med hjortronvin, som lagrat delar av whiskyn. Dessa fat verkar ha varit både svensk, fransk och amerikansk ek. Utöver det också mer klassiska bourbon- och sherryfat.

Mackmyra Moment Fjällmark
42 procents styrka. 4411 flaskor, släpptes 2018 för 1200 kronor på bolaget.

Färg: brons

I doften: en stor släng fruktsyra inleder - övermogna äpplen, apelsinskal. Känner jag också hjortron eftersom jag vet fatmixen? Chili flakes, peppar - lite torrt och vasst. Väldigt lite sötma som kan väga upp balansen. Lite over-the-edge, mer intressant än njutbar.

I munnen: åter lite sura, syrliga frukter. Mer citrus - besk citron och blodapelsin. Också lite sötare, något sött vinöst, åt hur jag antar att ett hjortronvin skulle kunna smaka. Kolasås. Klart mindre kryddig i munnen. Oljig textur, syrligheten gör att styrkan känns klart högre än 42 procent. Fruktsyrlighet och apelsinbeska i avslutet.

Med vatten: syrligheten blir lite mindre stickig. Efter en stund faktiskt nästan hela vägen till syrligt gelégodis, och ingefäragodis. En del vinösa bärtoner igen, honung. Krusbär. Saftigt. Bara en lättare beska hänger i.

Sammantaget: en väldigt annorlunda whisky, präglad av väldigt annorlunda fat. Jag har aldrig druckit hjortronvin, men det finns smaker åt hjortron och vinösa bär. Med det följer inledningsvis en besvärande surhet, nästan lite unket, och en krävande beska - lyckligtvis släpper detta ordentligt med tid och luft. Svår därför att poängsätta. Mer än whisky att smutta på och inte dyka för djupt in i analysen.

Poäng: 82p

Cladach Blended Malt, Diageo Special Releases 2018

Ikväll folieryck på en blended malt - Cladach. Den släpptes 2018 som del av det årets "special releases" från spritjätten Diageo - en udda fågel, då nästan alla av dessa whiskies är single malt. Här har Diageo istället blandat en whisky utifrån sex kustnära destillerier (Caol Ila, Lagavulin, Talisker, Oban, Clynelish och Inchgower - undantaget Oban, så håller alla dessa hög klass i min bok). 

Mitt whiskyintresse hade inte vaknat på allvar 2018 och jag minns inte Cladach från när den släpptes. Men året efter, 2019, då läste jag om den på David Tjeders blogg, och lade det någonstans på minnet att detta verkade vara en riktigt spännande whisky. 

Nästan tre år senare såg jag Cladach på auktion och bestämde mig för att lägga ett bud. Jag vann den för ca 1300 kronor - 700 kronor billigare än de 2000 kronor den kostade via bolaget 2018. Jag tolkar det som ett tecken på att single malt är kung, till skillnad från blended malt, och därtill har Cladach ingen utsatt ålder (sannolikt har whisky i olika ålder ingått i blandningen). Mig veterligen har Diageo sedan dess heller inte släppt fler blended malts i sina årliga specialsläpp, kanske ett tecken på bristande intresse från whiskyentusiasterna. Synd å ena sidan, utifrån hur bra detta är (se nedan), men å andra sidan ett bra köp för min egen del.

Cladach Blended Malt, Diageo Special Releases 2018
57,1 procents styrka. Såldes 2018 för 2000 kronor på bolaget - jag köpte tidigare i år för 1300 kronor på auktion.

Färg: rost

I doften: kola, vaniljfudge, söt apelsin. Vidare mot citron, sjögräs, rentav uppspolad tång på sandstrand. Kustig, salt citronrök ihop med bandage och lätt av andra medicinala toner. Cladach gör verkligen skäl för namnet, här finns massor av kust, balanseras upp av sötma av apelsinkaramell. Visst stick av alkohol på dryga 57 procent, men ändå är doften väl tillgänglig. I slutet, långt bak, torkade äppelringar och grillad ananas, hintar om att det kanske finns en del äldre whisky i blandningen.

I munnen: sjögräs och citron, vax, honung. Rejält med zest från citron och apelsin. Saltvatten på skärgårdsklippor och rök från lägereld. Gamla bestick mitt i den bolmande röken. Bakom citrusfrukterna nektarin och ananas. Visst alkoholstick, vatten kan nog vara gynnsamt.

Med vatten: Doften nu också lite köttig. I munnen har citrusen blivit lite sötare, dominerar inledningsvis ihop med mineraler från blöta stenar. Citrusrök a la Caol Ila, därefter följer tången från doften - lite unket, brötigt, Lagavulinskt. Sötman går åt citronfromage och torkad ananas i naturgodishyllan. Lätt dammigt, vax, de gamla, polerade besticken igen. Sötlakrits. Olja, både som från sädeskorn och motorer. Lång eftersmak, där citron och sjögräs är det sista som släpper.

Sammantaget: sagolikt bra. Cladach är så bra att man blir ledsen över hur fokuserade alla är på single malt, att denna typ av produkter knappt alls kan produceras.

Poäng: 93p - med andra ord, ungefär lika bra som de bästa gamla Longrow's som var med på provning för några månader sen (fick hälla upp och jämföra sida-vid-sida med suveräna 21-åringen för Sverige - helt jämn match).

3/2 2021: Kanada-onlineprovning med Don Livermore

Här kommer en två år försenad bloggpost - en onlineprovning organiserad av Klaus Bitchnau, med JP Wiser's master blender Don Livermore.

Don Livermore har ofta prefixet Dr framför sitt namn, och har uppenbarligen både akademiskt och erfarenhetsmässigt kunnande i mängder. Han är exempelvis mannen bakom "The Canadian whisky flavour wheel", som till skillnad från de flesta andra doft- och smakhjul också attribuerar till varifrån dessa kommer. Under kvällen gav han också en längre genomgång av kanadensisk whiskys historia, med många historier från förbudstiden.

Whiskyn då? Inte jätteimponerande, men likväl kul att prova, särskilt för att få en första inblick i den säregna stilen som kanadensisk whisky har.


JP Wiser’s 10

I doften: honung, röda syltiga bär, vanilj, torkade kryddor. Kola, äpple. Mycket mer karaktär än vad jag väntat mig.

I munnen: tydligt beskare, kryddigare. Lätt av kärva tanniner. Finns också mjuka toner, vanilj, honung, päron, lätt vattnig. Balansen mellan dessa kontraster är inte helt toppen, doften tydligt bättre. Blir lite mer sammansatt efter en stund.

 

Lot No 40 – rye whisky, single column- and copper pot distilled

I doften: lite sluten, kryddig. Mörkt bröd. Mjuk kola.

I munnen: åter en väldigt mjuk textur. Ekbeska, brödkryddor, peppar. Kaffe, choklad.

 

 

JP Wiser’s 18

I doften: vanilj, peppar. Ek. Oj, ja det är verkligen bara ålder.

I munnen: lätt i munnen (suprise!). Ek, peppar. Det finns en trevlig vaniljfudge som hänger i till eftersmaken.

 

Pike Creek 10 – finished in rum barrells

I doften: ja, kanske lite jäs-estrar som jag associerar med romfat. Brunt farinsocker. Ektonerna ganska tydliga också, men mer nedtonat.

I munnen: väldigt söt. Arrak en masse. Vanilj. Tydligt fylligare, men fortsatt mjuk i munnen.

 

JP Wiser’s 23, 64,3%

I doften: mustigt. Osöt kola. Apelsinskal, äppelskal. Mörk brödskorpa. Päronsaft. Gillar. Var är alkoholen?

I munnen: okej, här märks alkoholen men det är inte hett. Söta körsbär och kanel (från smakbeskrivningen, men det stämmer väl). Vaniljkola, salt. Överraskande salt faktiskt. Med vatten kommer den där lätta texturen fram. Choklad.

 

 

 

JP Wiser's 23 år Cask strength blend

Idag dags för en kanadensare.

Kanadensisk whisky brukar oftast finnas i de billigaste priskategorierna, och förknippas sällan med något som nördar eller konnässörer dricker. Stilen är ren och lätt, vilket man åstadkommer genom att destillera huvuddelen uppåt ca 95 procent alkohol, alltså likt grainwhisky och nästan lika rent som vodka. En liten del mindre hårt destillerad rågsprit adderas, för att tillföra smak. 

JP Wiser’s lanserade dock något år tillbaka en whisky, som avviker - både billig (689 kronor), samtidigt gammal (23 år) och därtill på fatstyrka. Den kom till Sverige sannolikt med hjälp av Klaus Bitchnau, som under pandemin bjöd in deras master blender Don Livermore till digitala möten och provningar, och där just denna 23-åring efterfrågades.

JP Wiser’s 23 Cask strength blend
59,9 procents styrka. 689 kronor på bolaget - finns i skrivande stund några flaskor i enstaka butiker.

Färg: Guld

I doften: chokladboll, eller arrak. Ja, lite som en gammal grainwhisky. Men det finns inlindat lite mer karaktärsfulla toner, som läder, peppar, kaffe, snickeri (den inte lika hårt destillerade rågspriten?).

I munnen: sött, åt mjölkchoklad och brunt farinsocker. Svagt av röda bär - hallon? Cafe Creme, en väldigt gräddig munkänsla. Alkoholen imponerande väl integrerat. Lätt peppar i gommen och ett långt avslut. 

Med vatten: doften är fortfarande söt, men också något åt lakritshållet - fänkål? I munnen slank och skön, svagt igen av hallon men sedan en massa choklad. Tänk chokladtryffel, med både den gräddiga chokladmassan med ren kakao ovanpå. Lätt av besk apelsin. En lätt syrlighet hänger med, men avslutet är nu lite kortare.

Sammantaget en väldigt välgjord, chokladstinn kanadensare, som ger väldigt mycket för pengarna. I Sverige kan jag inte tänka mig någon motsvarande whisky som kan matcha i ålder och pris, dessutom på fatstyrka. Rekommenderas till alla, men särskilt de som gillar sötma i sin whisky.