Redbreast 12 år CS (B1/21)

Jag har provat relativt mycket irländsk whiskey här på bloggen, och särskilt glad blir jag när det ska provas en Redbreast. Dagens whisky är Redbreast 12 år Cask Strength - en riktig klassiker med ett gott rykte, men eftersom den inte säljs i Sverige är den här relativt okänd. Det blir dock ändring på det - i februari ska den släppas på bolaget (gissningsvis på tillfälligt sortiment). Det är förstås en annan batch än den jag provar idag, men jag tror den är konsekvent bra i sina utgåvor och rekommenderar den varmt.

Jag har provat Redbreast 12 CS tidigare här på bloggen, men då var det blint med vännerna i GlenSeven-gänget. Trots att den ställdes mot exklusiva malter i åldern 20-40 år så stod den sig bra i linan, vilket säger något om hur bra den är.

Redbreast 12 år Cask Strength batch B1/21

Lagrad på bourbon barrels och oloroso butts på spansk ek

Styrka för denna batch är 56,3 procent. Kostade 835 kronor 2021.

Färg: varm bärnsten

I doften: det första jag noterar är pot still-typisk kryddighet med peppar, muskot. Blöt jord, olja, rågbröd. Det finns samtidigt en sötma som balanserar emot - mörk choklad, café au lait, vaniljsocker. Frukt från röda äpplen och apelsinskal. Mörk sirap och nötter. Lakrits? Nästan lite damm - det är lätt att luras att denna whiskey är 18-20 år snarare än 12.

I munnen: röda äpplen och sirap - likt en knäckig äppelpaj. Återigen noterbart moget. Sedan ek-kryddig, nästan åt cederträ. Detta samspelar med toner av nötter, råg och malt. Den där krämiga, oljiga munkänslan finns definitivt här. Blöt jord, polerade bestick, apelsin. Ingen hetta alls från alkoholen. Klingar ut i ett medellångt, oljigt avslut.

Med vatten: i doften kaffe, blöt jord och olja. Peppar och cederträ. Honung, valnötsbröd, röda äpplen, vanilj. I munnen tydligt gräddigare men annars sig lik. Röda äpplen, kola, blöt jord. Syrliga citrusfrukter, svagt också av ananas. Malt, damm och polerade bestick.

Sammantaget är Redbreasts fatstarka tolvåring en fantastisk bra whiskey. Visst ger den extra styrkan en extra skjuts, men det är inte den enda förklaringen. Pot still-destillatet med omältat korn i mixen bidrar till en underbart fyllig och kryddig karaktär, och fatmixen är så skickligt utförd att bourbon- och sherryfaten är sömlöst integrerade. 

Skulle jag rekommendera en enda irländsk whiskey, då skulle det vara denna. Men finns det ens någon skotsk core-range-whisky som är bättre? 

Poäng: 90p.

Ingelred Ben Nevis 17 år cask 384

Jag har tidigare provat Ben Nevis buteljerade av Ingelred. Nu är det dags för en flaska köpt tidigt 2023 - en 17-årig ex-bourbon. Det verkar ha varit ett läckande fat, eftersom det endast räckte till 85 flaskor. 

När flaskan var nyöppnad minns jag att det var mycket karamell och kola i smaken - nästan lite bränd kola likt Glenfarclas. Bra, men också lite tråkig - jag hade hoppats på en lite mer karaktärsfull Ben Nevis. Men ibland kan lite tid och luft i flaskan göra susen, och så verkar faktiskt ha skett.

Ingelred Ben Nevis 17 år cask 384

Destillerad 2003, buteljerad 2021

Lagrad på ett bourbonfat

Styrka 54,2 procent. Kostade 1362 kronor tidigt 2023.

Färg: halm

I doften: äppelkompott, ingefära, nästan lite av en curry-ton. Äpplena är lite typiskt Ben Nevis-funkiga - lätt övermogna, jästa äpplen (gillar!). Den tonen upplever jag har blivit tydligare på sistone, när whiskyn fått oxidera en tid i flaskan. Där bakom finns karamellkola, typ werthers - den tonen dominerade när flaskan var nyöppnad. Lätt av örter och peppar, svagt menthol - 17 år på ekfat märks (på ett bra, balanserat vis).

I munnen: äpplen (lite mindre funkigt, men fortsatt karaktärsfullt). Vanilj, choklad, honung. Muskot, kryddigt, lätt åt polerade möbler (vaxiga toner alltid trevliga i en whisky). Fyllig för att vara en ex-bourbon. Oljig, fyllig munkänsla. Örter, peppar och möbelvax i avslutet.

Med vatten: doften lite mer pepprig, kryddig - eken kliver fram. Lite synd att äpplena inte är lika tydliga. I munnen är balansen mellan ek och destillat bättre. Äpplen, möbelvax, kaffe. Apelsin (äntligen citrus!). Härligt trög, oljig textur, ett fylligt långt avslut.

Sammantaget en Ben Nevis som transformerats från en schysst men icke-extraordinär ex-bourbonwhisky, till något utöver det vanliga. Härligt karaktärsfull, med Ben Nevis-dna’t intakt. Mest extraordinärt är att åldern upplevs som 20-25 år snarare än 17. Hatten av.

Poäng: 91p.